Nya namn i almanackan 2010
4/2008

Marianne Blomqvist

Nya namn i almanackan 2010

Det är dags igen för en revidering av almanackans namnlängd i Finland. Nyheterna presenterades av Helsingfors universitets almanacksbyrå 23.9, samtidigt som almanackan för 2009 kom av trycket. I den avslöjas vilka de nya namnen är, på vilka datum de kommer att stå och motiveringarna till valet av namn och dag.

Den finska almanackan utökas med 39 namn, 25 kvinnonamn och 14 mansnamn; den finlandssvenska med 21 namn, varav 13 kvinnonamn och 8 mansnamn. Namnen kommer in på sina respektive dagar år 2010. Men ingenting hindrar att firandet börjar redan nu!

Nya namn i den finlandssvenska almanackan

Flicknamn: Angela, Angelika, Angelina 8.12, Erin 7.11, Luna 16.10, Malena 22.7, Margita 20.7, Minea 11.4, Tilda, Tilde 14.3, Tindra 20.4, Vanessa 25.2 och Vilma 26.5.

Pojknamn: Alec 11.9, Alvin 9.3, Aron 1.7, Liam 6.4, Mark 25.4, Nicolas 6.12, Noah 15.12 och Vincent 3.5.

Tre namn byter datum för att ge fyra av de nya namnen plats. Så flyttas de sällsynta Magnhild och Magna från 8.12 till Torhild-dagen 5.11 och in kommer i stället Angela, Angelika och Angelina. Sverker tar i sin tur ett kliv bakåt från 15 till 14.12, för att ”Gubben” Noah ska få plats i december bland andra gammaltestamentliga namn.

Inget namn stryks

Inget namn stryks, då det har visat sig omöjligt att förutse när ett namn blir populärt på nytt och pockar på att få återinta sin forna dag. Av de drygt tjugo namn, som exempelvis professor Olav Ahlbäck strök i samband med ändringarna 1950, har sju redan återintagits. De är Alina, Amalia, Amanda, Jonas, Natalia (i formen Natalie), Olivia och Tobias. Däremot inte Agaton, Anselm, Ellida, Moses, Naima eller Nestor. Modet är nyckfullt. Dyker det en dag upp en uppskattad rocksångare, fotbollsspelare eller barnboksfigur som heter Nestor (efter den klokaste och äldste hjälten i kriget mot Troja), är det inte osannolikt att vi återser Nestor 26.2.      

Frekvens och variation

Det är nu tionde gången som namnlängden sedan 1900-talets början revideras. Den första skedde 1908, de därpå följande 1929, 1950, 1964, 1973, 1982 (den finl.sv. 1989), 1995, 2000 och 2005. Årtalen visar att det gick omkring tjugo år mellan de två första granskningarna, sedan blev det omkring tio år och på senaste tid rentav bara fem. Att intervaller­na blivit kortare har ett direkt samband med att vårt namnförråd vuxit och varierat i allt snabbare takt.

Föräldrarna uppvisar allt större individualism vid valet av förnamn för sina barn. Inget namn är längre så dominerande som 1940- och 50-talens Margareta, Birgitta, Kristina/Christina eller Marianne. Det kunde rentav finnas skolklasser med tre Kristinor och två Stinor eller som i mitt fall tre Marianne. Modenamn finns det förvisso också nu, såsom Emil, Anton, William och Axel; Emma, Emilia, Ida och Julia. Men deras frekvenskurvor är inte lika pyramidlika – för att inte säga Eiffeltornslika – som förr.

För att se variationens förlopp, har jag jämfört 50-i-topp-namnen givna åt finlandssvenska barn födda år 1997 respektive 2007. (Enligt frekvens­tabeller i Universitetets namnsdagsalmanacka för 1999 och Universitetsalmanackan för 2009.) Av pojknamnen fanns 27 av 50 kvar tio år senare, av flicknamnen 24 av 50 – eller omkring hälften. Så hade t.ex. Robin, Rasmus, Kevin, Oliver och Lucas; Elin, Jessica, Amanda, Linnea och Mathilda behållit sin popularitet. Ut åkte däremot Andreas, Henrik, Jesper, Joakim och Otto, liksom Cecilia, Jennifer, Linda, Michelle och Mikaela. Bland de nya favoriterna fanns Aron, Elliot, Liam, Noah och Wilmer; Emelie, Isabel, Minea, Nellie och Wilma.       

Det ska kanske tilläggas att det i Finland är frekvensen som avgör vilka namn som tas in i almanackan. Tidigare låg ribban vid 100–150 bärare, nu har den sänkts till omkring 50 bärare. Meningen är att så många som möjligt ska kunna fira namnsdag. Och firandet tycks komma lite tillbaka. I varje fall ser föräldrar – och mormor och farmor – gärna att namnen på barn och barnbarn står i almanackan!

Namnlängder under 200 år

Av tabellen nedan framgår hur antalet namn har ökat i almanackan sedan 1810, då Svenskfinland efter skilsmässan från Sverige fick en egen namnlängd, fram till 2010, dvs. under 200 år.

Man ser klart av tabellen hur antalet namn i almanackan ökat under de gångna 200 åren. Ja, nästan fördubblats. Det är flicknamnen som ökat mest. I almanackan 1810, som i det närmaste var en kopia av vår katolska helgonkalender, var de olika kvinnonamnen endast 69. I och med industrialiseringen och den nordiska namnrenässansen började fler flicknamn tas i bruk, och 1908 får många av dem plats i almanackan. År 1973 var pojk- och flicknamnen lika många, men sen dess har flicknamnen fortsatt att dra ifrån.

Det förhåller sig faktiskt så numera att variationen i valet av namn är större bland flickorna, trots att det föds fler pojkar i vårt land. Det gäller både svensk- och finskspråkiga. Relationen vill jag belysa med namnbruket bland pojkar och flickor som föddes 2006 och som antecknats som svenskspråk­iga.

Antalet nyfödda barn med kryss i rutan för ”svenskspråkig” var totalt 3 367, varav 1 745 pojkar och 1 622 flickor. Andelen svenskspråkiga barn är ungefär 6 % av andelen finskspråkiga. De svenska pojkarna gavs 403 olika namn, flickorna 485. Av förstanamnen, som i dag i de flesta fall är tilltalsnamn, fanns 185 unika namn bland pojkarna, bland flickorna 270. Finns det någon förklaring till den här skillnaden i variation? Kanske den gamla föreställningen att pojkarna ska föra traditionerna vidare i släkten nu gäller också namn? På flickorna prövar man däremot något nytt och intressant, för de ska ju giftas bort.

På en punkt överträffas flickorna likväl av pojkarna: de senare får oftare tre förnamn än de förra, dvs. det maximala antalet förnamn som Finlands lag tillåter. Är det det gamla renässansdraget – att många namn ger pondus – som här skymtar fram? Eller beror det bara på att långa förstanamn, såsom Alexander, Sebastian, Jonathan, enligt vårt rytmsinne gärna ska ha tre förnamn, t.ex. *Alexander Carl Waldemar, inte *Alexander Carl? Men i så fall borde det melodiska sinnet gynna valet av tre namn också för flickor, för bland dem tycks fler 3- och 4-staviga förstanamn för närvarande vara i bruk: Emilia, Amanda, Isabella, Alexandra, Nathalie, Cassandra. Här vore det förmodligen på sin plats att intervjua namngivarna, föräldrarna!    

Källor

Blomqvist, Marianne (red.) 1999. Från Adam till My. Ett färggrant knippe namn. Medd. Från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. B:20.

Blomqvist, Marianne 2002. Dagens namn. Schildts.

2006. Vad heter finlandssvenskarna? Skr. utg. av Svenska folkskolans vänner. Volym 177.

2008. Nya namn i den finlandssvenska almanackan 2010. I: Universitetsalmanackan för året 2009 efter Kristi födelse. Helsingfors universitet.

Internet: http://almanakka.helsinki.fi under Nimipäivät respektive Namnsdagar.

Namnstatistik som Almanacksbyrån vid Helsingfors universitet rekvirerat från Befolknings­registret och som ställts till mitt förfogande.

Marianne Blomqvist