I en färsk avhandling från Göteborgs universitet har forskaren Katarina Heimann Mühlenbock undersökt ett nytt datorbaserat verktyg, som kan användas för att mäta texters läsbarhet och lämplighet för olika målgrupper.
För att mäta svenska texters läsbarhet har man sedan 1968 använt sig av LIX, läsbarhetsindex. Metoden har kritiserats för att den inte är tillräckligt noggrann och att den enbart baserar sig på ytliga faktorer som längden på ord och meningar. Empiriska läsbarhetsundersökningar har dock antytt att det finns en mängd andra faktorer som också kan inverka på texters komplexitet och läsbarhet.
I avhandlingen har Heimann Mühlenbock granskat olika textegenskaper som kan påverka olika läsares förståelse av texter, och med hjälp av moderna språkteknologiska metoder och digitala resurser kombinerat variablerna i ett datorprogram som automatiskt klassificerar texter. Det nya programmet, som kallas SVIT, har i undersökningen haft som uppgift att skilja mellan ordinära och förenklade texter, samt skilja mellan skönlitteratur, nyhetstext och informationstext. Undersökningen visade att SVIT kunde ge betydligt noggrannare resultat än LIX, och klarade uppgifterna med en noggrannhet som varierade mellan 84 och 100 procent. Motsvarande resultat då man använde LIX varierade mellan 45 och 99,5 procent.
– Forskningsresultaten visar att SVIT kan användas både för att anpassa text till specifika målgrupper av läsare, men också för att hitta texter som passar en särskild läsarprofil, säger Katarina Heimann Mühlenbock.
Avhandlingen med titeln I see what you mean. Assessing readability for specific target groups finns tillgänglig i Göteborgs universitets elektroniska arkiv(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun).