Prepositionen åt
1/2007

Nina Martola

Prepositionen åt

Vissa kombinationer av verb och åt, t.ex. berätta åt, förklara åt, skicka åt, visa åt, är välkända finlandismer. Dessa kombinationer togs upp redan av Bergroth (1928). Mycket av vår uppfattning om den finlandssvenska åt-användningen bygger dock på excerpering av olika material. Excerpering är visserligen en hävdvunnen metod som långt före datorernas tid (vid sidan av intro­spektion) legat till grund både vid forskning och vid utarbetandet av omfattande ordböcker och grammatikverk. Svagheten med metoden är emellertid att excerpister har en viss tendens att fästa sig vid det speciella på bekostnad av det allmänna.

Våra dagars textkorpusar erbjuder helt andra möjligheter att jämföra alla förekomster av ett visst språkligt fenomen i ett visst material och inte bara sådana som man som excerpist fäster sig vid. I kodade korpusar kan man göra sökningar på olika typer av mönster och inte bara på enkla sökord eller kombinationer av sökord.

Min undersökning av åt baserar sig på en finlandssvensk textkorpus på 24,9 miljoner löpord och en sverigesvensk jämförelsekorpus på 19,4 miljoner ord. Båda materialen ingår i Språkbanken i Finland. Korpusarna är förhållandevis jämförbara med en viss reservation för att andelen romantexter är högre i det sverigesvenska materialet. Ur de två korpusarna extraherade jag samtliga belägg på åt (som preposition/partikel) som förekommer på noll till fyra positioners avstånd från ett verb. Efter en bortputsning av en del dubbletter och brus uppgick antalet åt-belägg till 10 500 i det finlandssvenska materialet och till 9 500 i det sverigesvenska. Det var det första överraskande resultatet i undersökningen: trots att den finlandssvenska korpus­en är större än den sverigesvenska visade sig antalet åt-belägg vara högre i den sverigesvenska korpusen. Förekomstfrekvensen (räknad på antal­et ostädade belägg) för åt som preposition/partikel är 476 per miljoner ord i det finlandssvenska materialet och 621 i det sverigesvenska. Att åt ”överanvänds” i finlandssvenskan verkar alltså vara en sanning med vissa modifikationer, åtminstone i fråga om skriftspråk.

Det oväntade resultatet visade sig först och främst bero på att åt förekommer betydligt mer i riktningsangivande användning i sverigesvenskan (svänga åt höger, stiga åt sidan, dra åt helvete, luta åt en seger för X). Den typen av belägg utgör 22 % av det sverigesvenska materialet jämfört med 13 % av det finlandssvenska. I fråga om de återstående beläggen finns det vissa tydliga skillnader, och den allra största skillnaden återfinns i fråga om belägg där åt anger mottagare. Hela 50 % av de finlandssvenska beläggen hör till den kategorin medan motsvarande siffra för det sverigesvenska materialet är 30 %. I denna grupp återfinner vi välkända finlandssvenska ”åt-verb” som betala, bevilja, dela ut, hyra ut, låna och sälja. Verbet ge, som också brukar räknas som ett finlandssvenskt åt-verb, uppvisar hög frekvens också i det sverigesvenska materialet. Det är det näst vanligaste verbet i det sverigesvenska materialet. Men beläggen utgörs nästan uteslutande av lexikaliserade uttryck av typen ge liv åt, ge plats åt, ge uttryck åt.

Skillnaden mellan finlandssvenskan och sverigesvenskan finns just bland rena överlåtelseverb. I fråga om verb som anger produktion (bygga ngt åt ngn, skapa ngt åt ngn) eller ombesörjning (hitta ngt åt ngn, köpa ngt åt ngn, skaffa ngt åt ngn) är andelen belägg i de båda materialen i stort sett densamma.

Utom i fråga om riktningsangivande verb är andelen sverigesvenska belägg högre för två typ­er av belägg, dels s.k. benefaktiva uttryck, dels belägg som anger inriktning på något. De senare är starkt lexikaliserade kombinationer där åt bara marginellt är utbytbart, t.ex. ägna sig åt X, ägna Y åt X, hemfalla åt X. Den typen står för 24 % av de sverigesvenska beläggen och för 19 % av de finlandssvenska. De benefaktiva uttrycken anger att någon gör något för någons räkning, t.ex. arbeta åt ngn, jobba åt ngn, göra ngt åt ngn. I denna grupp är spridningen på olika verb stor, vilket beror på att gruppen är produktiv; om man vill uttrycka att något utförs för någons räkning så är prepositionen åt, t.ex. göra hemsidor åt ett företag, sköta bokföringen åt andra, bena sill åt pojken. Den här användningen är betydligt frekventare i det sverigesvenska materialet, 8 % av beläggen mot bara 2,5 % i det finlandssvenska materialet.

Bland de genomgångna typerna är det en grupp kända finlandismer som återstår att diskutera, nämligen typen berätta ngt åt ngn, visa ngt åt ngn. Verben berätta, visa, rekommendera och meddela dyker upp på den finlandssvenska listan över de vanligaste kommunikationsverben. Däremot är kommunikationsverb med åt i sig inte ett finlandssvenskt fenomen. I det sverigesvenska materialet är det dock så gott som uteslutande intransitiva verb som förekommer, t.ex. skrika, nicka, vinka, teckna och blinka. Den typen av verb finns också i det finlandssvenska materialet.

En typ av finlandssvensk åt-användning som brukar anses talspråklig är fall där åt anger påverkan (jag kan inget åt det, vad har maskinen gjort åt samhället och människan, det hände åt mig). Belägg av denna typ är rätt marginella i skrift, åtminstone bland professionella skribenter, ett 50-tal belägg sammanlagt i det finlandssvenska materialet. Typen förekommer inte i det sverigesvenska materialet på ett undantag: det lexikaliserade uttrycket göra ngt åt ngt. Det uppvisar 524 sverige­svenska och 334 finlandssvenska belägg. Unikt finlandssvenskt är typen förlora åt, tappa åt i tävlingssammanhang (Heidi förlorade cirka 2.50 åt segrarinnan).

I vilken mån finns det då fog för uppfattningen att åt ”överanvänds” i finlandssvenskan? På den frågan kan man svara både ja och nej. Den som ser det ur språkvårdande synvinkel svarar utan tvivel ja. Många av de kända finlandssvenska åt-användningarna går att belägga i materialet, och vissa kombinationer med åt är otvetydigt finlandismer eller åtminstone statistiska finlandismer. Men ser man till funktionerna i stort finns det egentligen bara en enda typ av åt-användning som inte har någon motsvarighet alls i sverigesvenskan och det är förlora åt ngn. I övrigt finns det svenska mönster för alla finlandssvenska åt-typ­er. Det verkar bara som om finlandssvenskarna dels töjt på gränserna för åt-användningen, dels behållit vissa användningar som är på väg ut eller försvunnit ur sverigesvenskan. Finskans allativ, som brukar gälla som förklaring, kan naturligtvis bidra, men förklarar egentligen inte varför det är just åt som används och inte det betydligt frekventare till. I sin bok Language Contact and Change: Spanish in Los Angeles (1994) har Carmen Silva-Corvalán visat att flera av de språkdrag som brukar anses vara anglicismer i spanskan i Los Angeles i själva verket är utvidgningar av spanskans egna mönster.

Sett ur ett språkvetenskapligt perspektiv är det inget konstigt med den finlandssvenska åt-användningen. Den är resultatet av helt normal språkutveckling. Bland folk som ”överanvänder” åt fungerar prepositionen lika väl eller lika illa som vilken preposition som helst i den språkliga kommunikationen. Det är i kommunikationen med folk som använder åt annorlunda som det lilla ordet kan vålla problem.

Nina Martola