Så blir texten snyggare – basfakta om layout
1/2004

Mia Falk

Så blir texten snyggare – basfakta om layout

Hur skall vi bli lästa i en värld som producerar mer och mer text? Textinnehållet är alltid det viktigaste i en artikel eller i ett brev. Dagens textmättade samhälle kräver emellertid mer av skribenten än så. Vi skall producera text för reklam och webb, vanliga kundbrev och tidskrifter.

Text och layout är så integrerade att de i dag inte kan skiljas åt. Texterna skall locka till läsning, och här använder sig fler och fler av grafiska element. Men om man trixar till det för mycket kan själva läsandet bli jobbigt. Layout handlar om hur text, rubriker, bilder och andra grafiska element samsas till en tilltalande helhet på papperet. Enkla regler kan hjälpa dig som producerar text för många att bestämma hur du ska formge ditt arbete så att formen hjälper dina läsare att ta till sig innehållet.

När jag bodde i Helsingfors och regelbundet åkte metro till jobbet hade jag en lite speciell smygtittarhobby. Jag försökte avgöra om de böcker som folk satt och läste var på finska eller svenska – inte genom att titta på titeln, utan på typsnittet i böckerna. Det går nämligen. Svenska och finska förlag favoriserar olika typsnitt, och det är kanske inte så trivialt som det verkar. En bokälskande vän till mig konstaterade en gång att han sällan läser på finska, helt enkelt för att ögat är ovant vid typsnitten – ”det är liksom så svart med text och höga bokstäver” sade han. Valet av typsnitt, det vill säga hurdana bokstäver vi väljer då vi skriver en tryckt text, har stor betydelse för hur texten ser ut på papperet och kan till och med avgöra om någon vill läsa texten eller inte.

I dag gör datorerna det möjligt för vem som helst av oss att skriva material som sedan kan spridas vidare: medlemsbrev, inbjudningskort, broschyrer, formulär eller webbtext. Redan med vanliga textbehandlingsprogram som Word eller Word Perfect kan man åstadkomma alldeles snygga sidor, och har man tillgång till regelrätta redigeringsprogram som till exempel Pagemaker eller Indesign är det nästan bara fantasin som sätter gränser för vad man kan åstadkomma. Men det är med layout som med mycket annat: det finns regler som man måste känna till om man vill bryta mot dem, så att man vet vilken effekt regelbrotten får. Samtidigt vill jag också framhålla att layout är ett konsthantverk. Det går inte att klara sig enbart på regler, utan man måste öva upp ett typografiskt seende för att betrakta trycksaker kritiskt. Ett bra sätt att börja, om man inte tänkt på sådant tidigare, är att gå igenom de basprinciper som jag presenterar här.

Layoutens betydelse för läsligheten

När man först upptäcker vilka möjligheter man har att ändra på sin texts utseende i ett vanligt ordbehandlingsprogram, känns det lite som om en ny värld öppnats för en. Och visst kan vi se skaparglädjen lysa emot oss i flygblad som försetts med ett fantasifullt typsnitt och böljande rubriker, ackom­panjerade av en glad, skuttande gubbe. Efter en tid tröttnar i alla fall ögat, och det är nog inte enbart estetisk elitism som gör att många suckar åt texter satta i snirkliga specialtypsnitt. Det är stor skillnad på om en text tillämpar principer för en lättläst layout eller går emot dem. Och den främsta principen för alla regler inom layout är att texten ska vara läsarvänlig. Läsarna vill, hoppas vi, veta vad vi har att säga om någonting. Om vi lyckas paketera vårt innehåll i en snygg form så stör inte utformningen läsandet. Tvärtom kanske den rentav hjälper och stöder den, och då har vi uppnått mycket.

Låt oss säga att vi har en förening med många medlemmar och vill bjuda in dem till ett möte för att diskutera kommande verksamhet. Vi har tillgång till dator, printer och kopiator – den här gången är det inte fråga om någon avancerad trycksak som ska lämnas till ett tryckeri. Men vi vill ändå att brevet ska vara trevligt och få så många som möjligt att läsa det till slut och bestämma sig för att komma på mötet. Innehållet i brevet är klart, men nu väntar arbetet med att formge en A4-text. Vad måste man tänka på då?

Välja typsnitt

Vi kan börja med att fundera på vilket typsnitt vi ska välja. Med typsnitt avser man olika uppsättningar av bokstäver och tecken som kan se olika ut, och valet av typsnitt påverkar i högsta grad textens utseende.

Tittar man noggrant på tryckta bokstäver, så har många typsnitt något som kallas för seriffer. Det är de små ”fötterna” som bokstäverna står på, och typsnitt som har dem kallas för antikva. Saknas serifferna så talar man om sanserif. Längre texter, som böcker och tidningar, sätts nästan alltid i antikva, medan sanserif anses passa bättre i rubriker. Vad beror en sådan uppdelning på? Jo, serifferna skapar en jämn baslinje för bokstäverna, som ögat följer, och detta brukar anföras som ett argument för att text satt i antikva är mer lättläst än sanseriftext. Å andra sidan är vi ju vana vid att boktext ska se ut på ett visst sätt, så kanske vanans makt inverkar här. På webben, som har en mycket sämre upplösning än tryckt text, brukar sanseriferna däremot anses vara bättre och tydligare än antikva, för att bokstäverna inte flyter ihop för ögat lika lätt. På senare år har det också ritats antikvatypsnitt som är gjorda enkom för webbtext.

Ska vi välja ett läsbart utseende för vårt medlemsbrev så stannar vi för ett klassiskt antikvatypsnitt i den löpande texten; kanske Baskerville eller Times New Roman. I rubriken kan vi leka lite mer. Beroende på vilken typ av förening det är kan vi hålla oss till en sober sanserif som Helvetica eller Gill Sans, men vi kan förstås släppa loss lite och ta till någonting mer fantasifullt. Det brukar finnas gott om roliga alternativ i programmen. Huvudsaken är att vi granskar vår text kritiskt i utskrivet format och bedömer utseendet. Rubriken ska fungera som ett lockbete till vidare läsning, och då måste den för det första vara lätt att läsa i ett snabbt ögonkast och för det andra sända en signal som stämmer överens med tonen i innehållet.

Välja bokstavsstorlek

Storleken på bokstäver i text mäts i punkter, och i ordbehandlingsprogram kan man i allmänhet välja storlek fritt i åtminstone hela punkter. Mer avancerade program tolererar också decimaler. Men för normal text som ska läsas på normalt avstånd av personer med normal syn gäller att 10, 11 eller 12 punkter är lagom, lite beroende på vilket typsnitt man har valt. Tvärtemot vad man kanske skulle tro så blir inte större text än så mer lättläst. Tvärtom blir ordbilden så stor att läsningen hämmas. Det är bara i texter för små barn eller för synskadade som en punktstorlek på  14 eller 16 punkter kan vara motiverad. Enklast är det att ta en utskrift och själv avgöra om texten känns läsarvänlig. För vårt medlemsbrev blir 12 punkter en lagom storlek.

Det som går bra att läsa på en armlängds avstånd är däremot på tok för litet för att användas som till exempel overheadtext eller på plakat. För overheadtext brukar 15 punkter vara ett absolut minimum, gärna ännu större. Text i 12 punkters storlek på en transparang är faktiskt omöjlig att läsa på normalt avstånd i ett klassrum eller en föreläsningssal. Samma regel gäller alla typer av plakat – de ska läsas på håll och dessutom kunna uppfattas snabbt så de måste vara tydliga och ha tillräckligt stor text. Vem har inte susat förbi skyltar vid vägrenen som visar vägen till något bröllop vars brudpar står skrivet i så liten text att läsning skulle kräva en tvärbromsning? Om vi vill komplettera vårt medlemsbrev med några affischer och lite OH-material för själva mötet måste vi alltså blåsa upp och säkert också förkorta texten som ska komma på dem.

Välja radlängd

Det vanliga pappersformatet både på kontor och hemma är A4, och det är vad vi använder till vårt brev. Det är egentligen inget idealiskt format om man tänker sig en läsarvänlig bredd på text. En lämplig radlängd är 55–65 tecken, och då räknas såväl bokstäver, skiljetecken som mellanrum som ett tecken. En rad på en A4 med förhandsinställda marginaler i textbehandlingsprogram blir kanske upp till 80–90 tecken bred, och det betyder att ögat får arbeta mer under läsningen och flytta fästpunkt flera gånger per rad, och läsaren tröttas ut fortare. Är texten kort gör det inte så mycket, men ett längre arbete blir en trevligare läsupplevelse med rätt inställd radlängd. Det kan förstås få papperet att se väldigt vitt ut med breda marginaler, men man kan i gengäld utnyttja sin marginal till stickord eller bilder. Kom bara ihåg att inte heller göra raderna alltför korta. Under 35–45 tecken gör att ögat måste byta rad för ofta och också det anstränger koncentrationen. För medlemsbrevets del gör vi texten lite smalare än vad ordbehandlingsprogrammet föreslår.

Rak eller taggig högerkant

Boktext har rak, det vill säga justerad högermarginal, och vi kan få detsamma i vårt ordbehandlingsprogram med ett enkelt klick på rätt knapp. Frågan är om vi ska ha det. Har vi nu skrivit texten på A4 och vet med oss att raderna är rätt långa, så kan vi hjälpa läsaren genom att låta högerkanten vara taggig, alltså ojusterad. Det gör att alla rader blir lite olika långa och då är det lättare för läsarna att hålla reda på var i texten de befinner sig.

Elektronisk text

För webbtext gäller delvis andra regler än för tryckt text. Vi läser långsammare på skärm än på papper. På den tid vi läser 100 ord på papper hinner vi bara med 75 ord på skärm, eftersom text på skärm har en sämre upplösning än text på papper. Här gäller det alltså verkligen att tänka på läsarvänligheten. Framför allt får valet av typsnitt konsekvenser. Generellt rekommenderas antingen en tydlig sanserif eller en antikva som har ritats speciellt för webben. Bra sanserifer är till exempel Arial, Verdana eller Tahoma. Georgia är ett exempel på en nyritad antikva som klarar datorskärmarnas upplösning utan att bli otydlig. Om vårt brev också ska läggas ut på föreningens webbplats måste vi alltså återigen omarbeta det lite.

Texter som ska skickas som bilaga i e-posten måste för övrigt ägnas lite speciell omsorg. Man kan bli förvånad då man får se hur ens omsorgsfullt layoutade bilaga ser ut när mottagaren öppnar den, om man inte försäkrat sig om att den kommer att göra resan genom cyberrymden i oförändrat skick. Det allra bästa är att spara dokumentet i pdf-format. Pdf står för portable document format, och är en standard som innebär att du kan spara ditt dokument i pdf och vara säker på att det ser lika ut hos mottagaren som hos dig. För att kunna spara dokument i pdf måste du ha ett program för det i datorn. I vissa textbehandlingsprogram finns funktionen färdigt inbyggd. Mottagarna kan ladda ner ett gratisprogram som gör att de kan läsa och skriva ut (men inte ändra i) pdf-dokument som skickats till dem.

Har du inte möjlighet eller lust att spara dina bilagor i pdf, så bör du tänka på att bara använda de allra vanligaste typsnitten som säkert finns i alla mottagares datorer, och undvika tabulatorindrag och liknande som sällan tolkas rätt av andra maskiner. Då får du helt enkelt glömma allt utanpåverk och satsa på den enklaste layout du kan åstadkomma. Vi väljer att hålla på vår genomtänkta layout och skickar medlemsbrevet som pdf.

Mer om layout

Nu har vi gjort ett snyggt jobb med medlemsbrevet och kan känna oss lite varmare i kläderna, på väg mot mer avancerade layoutarbeten. Sådana kan man förbereda sig för genom att läsa till exempel Typografisk handbok av Christer Hellmark. Den är något av en klassiker och en alldeles utmärkt bok för den som vill få en noggrann men lättillgänglig genomgång av typsnitt, redigering av trycksaker och de vanligaste skrivreglerna som berör val av tecken. Konsten att skriva och layouta för webben tas mycket tydligt upp i Klarspråk på nätet av Helena Englund och Karin Guldbrand. Och så ska vi inte glömma alla trycksaker som omger oss i vardagen. Studera dem med layoutglasögonen på och fundera på vad som gör dem tilltalande, tråkiga eller lättillgängliga. Kanske du också blir en som smygläser layout i allmänna transportmedel?

Mia Falk
Skribenten har tidigare arbetat som språkvårdare och bland annat skött Språkbruks layout. Hon studerar numera pedagogik för att bli modersmålslärare.