Selektiv hörsel på dialekt
2/2013

Caroline Sandström

Selektiv hörsel på dialekt

För en tid sedan satt jag tillsammans med några kvinnor från olika delar av Svenskfinland och samtalade på ett café. En av kvinnorna, som är född och uppvuxen i Oravais i Österbotten, utbrast att hon i vissa sammanhang brukar vara lite latadöuv (uttalat med kort a-ljud) för att slippa höra onödiga dumheter och elaka kommentarer. Ordet latadöuv var obekant för mig, som har mina rötter i Nyland. Därför reagerade jag och frågade om jag uppfattat betydelsen rätt. Hon bekräftade då att uttrycket att vara latadöuv innebär att slå dövörat till. Några andra närvarande österbottningar tog upp tråden, och de kände till en synonym för ordet: slöuskdöuv.

När jag efter vårt cafésamtal fick möjlighet att slå upp i Ordbok över Finlands folkmål kontrollerade jag sammansättningarna under adjektivet lat. I ordboken finns ett hundratal sammansättningar med lat- eller lata- som förled. Flera av dem är liknande bildningar som latadöv, till exempel latbygel, lathund eller latahund, latabette, latakrok, latarem, latslug eller lataslug och lataände. Betydelsen hos förleden lat-/lata- i flera av dem antyder att det finns en antydan om att komma lättare undan, inte använda sin fulla kraft eller ha ett redskap som underlättar ens arbete. Men i Ordbok över Finlands svenska folkmål saknades belägg på just latadöv, vi hade alltså fått en komplettering till materialet för ordbokens supplement.

Det är anmärkningsvärt att jag under mina drygt tjugo år på ordboken inte tidigare varit med om att någon nämnt ett dialektord som helt saknas i ordbokens material. Ofta har det hänt att personer jag träffat velat dela med sig och komplettera med nya ord och uttryck. Vanligen har det visat sig att ordet eller uttrycket redan finns i ordregistret för ordboken, om inte från exakt samma ort så åtminstone från grannkommunen. Materialet som Ordbok över Finlands svenska folkmål bygger på verkar vara synnerligen mångsidigt och täcker väl ordförrådet i de svenska dialekterna i Finland. Som redaktör på ordboken har detta känts betryggande, eftersom vi i redaktionen kan lita på att det material vi arbetar med är heltäckande och tillförlitligt.

Diskussionen kring latadöuv och slöuskdöuv fortsatte efter cafésamtalet på Facebook. Resultatet av de livliga diskussionerna visade att latadöuv verkar ha en begränsad spridning bland dialekttalande i trakterna kring Oravais och Vörå. Synonymen slöuskdöuv kände många fler till. Den tycks vara vanlig i norra svenska Österbotten, i Kronoby, Pedersöre, Esse, Munsala och Nykarleby. Går vi till ordregistret för dialektordboken finns det några belägg på slöuskdöuv, sorterat under uppslagsformen slöskdöv, från Öja, Esse och Pedersöre. Förleden slösk kommer från ett allmänt pejorativt ord som har ungefär samma innebörd som slusk ’slamsig, snuskig, ovårdad person’.

Hur ser det då ut på andra håll i Svenskfinland? Också i Åboland och Nyland har uttryck dokumenterats som antyder förmåga till selektiv hörsel. Det allmänsvenska idiomet slå dövörat till ’avsiktligt inte lyssna på vad någon säger eller inte bry sig om detta’ har upptecknats på många håll i Nyland och därtill i Esse. I ordbokens rika materialsamling ingår också uttrycken höra av från Houtskär och lydas av från Houtskär och Nagu i Åboland. Exemplet an förvarna än, min hon baro lyddäs åv ä ’han förvarnade henne, men hon bara vände dövörat till’ är upptecknat i Houtskär. I västra Nyland förekommer uttrycken lägga eller sätta långörat till bland annat i betydelsen ’slå dövörat till’ i Tenala och Ekenäs.

Caroline Sandström
Skribenten är huvudredaktör på Ordbok över Finlands svenska folkmål.

I denna tidskrift: 2/2013