Den 22 maj ordnades Hugo Bergroth-sällskapets årliga språkvårdsdag på Hanaholmen, den här gången med temat ”Gilla, dela, retweeta. Om språk och kommunikation i sociala medier.” Under dagen blev det klart att det kräver sin egen kompetens att uttrycka sig på sociala medier. För privatpersoner kan det vara svårt att hitta rätt balans mellan en privat och en offentlig roll, men också myndigheter får hålla tungan rätt i mun med alla de möjligheter och utmaningar de sociala medierna erbjuder.
Lekfullhet skapar dialog
Ingrid Herbert, klarspråksexpert på biståndsmyndigheten Sida i Sverige, talade om hur myndigheter kommunicerar på sociala medier idag. Det viktiga är att språket anpassas för mottagaren, menade Herbert, om myndigheten ofta använder intern jargong eller ogenomskinliga förkortningar får en läsare knappast särskilt mycket ut av det. Däremot kan det fungera bra att vara lekfull och använda humor, på det sättet blir myndigheten mer som en kompis på nätet än en upphöjd och onåbar auktoritet. Samtidigt gäller det att kunna känna av stämningar och inte ta för lätt på allvarliga saker. Myndigheten och läsaren har också olika roller i interaktionen, vilket innebär att de inte kan uttrycka sig på samma sätt. Att skicka arga meddelanden är till exempel någonting en upprörd läsare kan göra, men myndigheten kan inte svara i samma stil. I sådana situationer behöver myndigheten vara mer som en förälder än en kompis, konstaterade Herbert.
Den lekfullhet och interaktivitet som Herbert var inne på fick en rent konkret demonstration under Kati Kalliomäkis föredrag. Kalliomäki är kommunikationsdirektör på Skatteförvaltningen, där man under de senaste åren har använt sig av humor på sociala medier för att komma närmare skattebetalarna. Kalliomäki påpekade att inläggen alltid bygger på något sakinnehåll som Skatteförvaltningen vill förmedla, men att man sedan kan föra fram meddelandet med hjälp av roliga bilder och videor som anspelar på aktuella händelser och mem på internet. På det sättet visar man att det är vanliga människor som arbetar på Skatteförvaltningen och att läsaren inte behöver dra sig för att ta kontakt och ställa frågor. De roliga inläggen är alltså inte bara roliga, de bidrar också till att skapa dialog mellan läsaren och myndigheten.
Språket och utmaningarna varierar i olika åldersgrupper
På sociala medier är de flesta läsare också själva innehållsproducenter. Theres Bellander, universitetslektor vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet, talade om hur privatpersoner använder sociala medier och hur deras språk ser ut i olika situationer. Som vid andra former av kommunikation behöver den som skriver ett inlägg förhålla sig till olika ramar, mål och roller. Hur man väljer att uttrycka sig beror alltså på kontexten, vad man vill uppnå med inlägget och hur man vill uppfattas av dem man vänder sig till. En tonåring använder till exempel ett annorlunda språk i rollen som klassens bästa elev i en kanal där föräldrar och lärare kan läsa inläggen än i rollen än som snowboardåkare på ett hobbyforum.
Unga är språkliga innovatörer, också på sociala medier.
Bellander kunde också konstatera att språket varierar mellan olika åldersgrupper över lag. För unga är att läsa och skriva närmast synonymt med att använda sociala medier, och de blir duktiga på att skriva och redigera också längre texter. Däremot får de mindre övning i stavning och meningsbyggnad. Unga är över lag språkliga innovatörer, också på sociala medier. Pensionärer å andra sidan är ofta mer försiktiga med att testa nya saker, men de som är aktiva hänger med också i den språkliga utvecklingen, menade Bellander. För många vuxna handlar språkvalet på sociala medier om en balansgång mellan lekfullhet och allvar och mellan olika privata och professionella roller.
Språkteknologin finns också på de sociala medierna
Program som analyserar och bearbetar språk på olika sätt är en del av de sociala medierna. Rickard Domeij, språkvårdare i svenska och språkteknologiansvarig vid Institutet för språk och folkminnen i Sverige, talade om förhållandet mellan språkteknologi och språkvård. Han poängterade att också mindre språk behöver kunna användas digitalt för att de ska vara relevanta i så många sammanhang som möjligt. Det här kan vara en utmaning, eftersom mycket av språkteknologin utvecklas på de stora världsspråkens villkor och inte nödvändigtvis kan användas av mindre språk som har en annan uppbyggnad. Han menade att språkvården har en uppgift i att följa med och försöka styra utvecklingen och att informera om och förklara vad som händer på den teknologiska fronten.
Domeij och Bellander deltog också i den avslutande diskussionen som leddes av Anna Maria Gustafsson, ledande språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken. En av de frågor som togs upp handlade om vilken roll språkteknologin ska få spela i skolsammanhang. Domeij menade att ett verktyg som stavningskontroll kunde jämföras med miniräknaren, alltså ses som ett nyttigt redskap som kan ge stöd och underlätta arbetet men också kräver en hel del kunskap av användaren för att användas effektivt. Bellander påpekade att man ju blir bra på det man gör ofta, och att skolan behöver erbjuda eleverna möjligheter att öva på sådant de annars inte övar på. Eftersom unga gör mycket av sitt skrivande på sociala medier hör till exempel stavning till sådant de inte självmant tränar på.
Under dagen delades också språkpriser ut. Årets Hugo Bergroth-pris tilldelades journalisten Kerstin Kronvall. I motiveringen lyfter prisnämnden fram hennes förmåga att både uttrycka sig engagerande och korrekt om komplicerad stormaktspolitik och förmedla vardagliga händelser med värme, ödmjukhet och mänsklighet. Språksporren gick i år till kulturproducenten Siw Handroos-Kelekay för hennes insatser för svenskan i Helsingfors och särskilt östra Helsingfors genom arbetet vid kulturcentret i Nordsjö.
Dagens övriga talare närmade sig temat ur ytterligare andra vinklar. Lina Raunio, mediestrateg på Yle, talade om hur sociala medier kan användas som journalistisk uttrycksform och hur man genom dem kan nå särskilt en yngre publik. Lisa Södergård, arkivarie vid Svenska litteratursällskapet i Finland, beskrev hur dialekter används på webben och hur de dokumenteras, och Jenny Stenberg-Sirén, universitetslektor vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, berättade om hur finlandssvenska ungdomar använder språk på sociala medier. Sammantaget blev det en nyanserad bild som målades upp av språk på sociala medier.