I en undersökning som den sverigesvenska forskaren Linnea Hanell gjorde för tankesmedjan Magma år 2011 konstaterade hon att infinitivformen stödja med j är vanligare än stöda både i finlandssvenskan och i sverigesvenskan. Det här stämmer överens med den anvisning om bruket av de två formerna som ges i Svenska Akademiens ordlista (SAOL). SAOL säger: ”stödja hellre än stöda”.

Hanells undersökning visade också att i presens är den j-lösa formen stöder vanligare än stödjer. Det gäller enligt hennes undersökning både i Sverige och i Finland. Om presensformen säger SAOL: ”stöder el. stödjer”, dvs. formerna är enligt ordlistan likvärdiga. Att man använder stavningen med j i infinitiv behöver alltså inte innebära att man använder j-varianten i presens. Man kan gott och väl använda stödja i infinitiv även om man skriver stöder i presens.

Hanell konstaterade också i sin rapport att även om stödja är vanligare så förekommer skrivformen stöda förhållandevis mycket i finlandssvenskan. Skillnaden i användningen mellan formerna stöda och stödja är alltså inte lika markant i svenskan i Finland som i Sverige, där stödja dominerar. Därtill kom hon fram till att både stödjer och stöder överlag är mer frekventa i finlandssvenskan än i sverigesvenskan. Det här antar Hanell kan bero på en slump.

Självklart kan slumpen ha haft sitt finger med i spelet i Hanells undersökning, men här finns antagligen en annan förklaring också. Det verkar nämligen som om vi finlandssvenskar har en tendens att alltför ofta översätta finskans tukea med stöda eller stödja och att vi därmed glömmer bort att tukea också kan översättas med stötta. Stötta är till och med ibland det mer naturliga alternativet. Det gäller till exempel fall där tukea betyder ’hjälpa någon genom att finnas till hands’. Man kan till exempel stötta någon som har det svårt, men det kan också handla om åtgärder för att stötta industrin, en kommun kan stötta ett förslag och föräldrar kan stötta sina barn. Visst ser vi stötta i finlandssvenska texter också, men verbet känns tydligen ändå lite främmande för många, eftersom stödja eller stöda dominerar så starkt. I sverigesvenska texter hittar man gott om exempel av typen ”Vi stöttar våra medlemmar”, medan samma meningar i finlandssvenska texter ofta lyder ”Vi stöder våra medlemmar”. Det två verben ligger förstås mycket nära varandra i betydelse och ibland går det precis lika bra med båda.

Det verkar därmed vara dags att slå ett slag för stötta i våra finlandssvenska texter. Framför allt borde vi finlandssvenska skribenter och översättare lite oftare överväga om stödja eller stöda faktiskt alltid är den lämpligaste svenska motsvarigheten till tukea eller om det egentligen är stötta vi avser.

**

Linnea Hanells Magma-rapport Det går hårt. Finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv finns på Magmas webbplats magma.fi.