Svenska skrivregler, rättesnöret för den som vill skriva korrekt, har utkommit i en ny utgåva. Den nya boken avlöser utgåvan från 1991, och innehåller både preciseringar och till­lägg. Det första som slår läsaren är den uppfräschade layouten, som gör att boken känns modern och tilltalande att slå upp i. Det är fortfarande samma Svenska skrivregler som blivit bekant under flera års flitigt konsulterande – texten är utökad men inte omskriven – men den nya layouten med ett mindre typsnitt och exemplen i blått känns mer läsarvänlig än den gamla versionen.

Datorn kräver grafisk kunskap

Eftersom den nya utgåvan av Svenska skrivregler inte är omarbetad utan snarare utökad och kompletterad, känns det frestande att genast söka sig till de helt nya avsnitt som förts in i boken. I förordet uppmärksammas det faktum att datorerna blivit ett vardagsverktyg för många. Datorn är ett arbetsredskap som ger användaren möjlighet att utforma sina egna texter grafiskt på ett sätt som var omöjligt för de flesta ännu för tio år sedan. I gengäld förväntas vi i allt högre grad kunna utföra hela processen själva: vi ska inte bara skriva en välskriven, lättläst och målgruppsanpassad text utan också redigera och bryta om texten till en grafiskt tilltalande slutprodukt. Därför är det säkert många som med glädje slår upp det nya kapitlet Grafisk utformning i Svenska skrivregler. Här ges de mest grundläggande reglerna för hur man redigerar en text så att den ser bra ut och har en läsarvänlig layout, med hjälp av ingress, rubriker och olika grafiska markeringar. En gyllene medelväg förespråkas mellan kompakta texter som inte lättas upp av en enda mellanrubrik  och texter som fått en alltför fantasifull utformning för att vara läsarvänliga.

Andra nya stycken som tillkommit behandlar bl.a. e-brev, webbtexter och källhänvisningar till elektroniska källor. Mycket av det nya består av preciseringar, framför allt med hjälp av fler exempel än i den tidigare utgåvan.

Förändringar bland förkortningarna

Skrivregler hör inte till de områden inom språket som är utsatta för häftiga förändringar på kort tid, och det har inte skett några genomgripande för­ändringar på området under de nio år som gått sedan den förra utgåvan av Svenska skrivregler kom ut. Förkortningarna verkar dock vara ett område där redaktionen velat gå in och ändra i de tidigare rekommendationerna.

Boken innehåller en lista på ett åttiotal vanliga förkortningar som anses allmänt använda och kända. Listan är kraftigt utökad, ca trettio av förkortningarna fanns inte i den gamla listan. Tilläggen är motiverade; bland nykomlingarna finns bland annat e.Kr. (efter Kristus), max. (max­imum), t.h. (till höger) och vd (verkställande direktör). Jag saknar egentligen bara N.N. (nomen nescio eller notetur nomen för okänt personnamn) som gärna kunde ha tagits med.

Det är intressant att konstatera att skrivreglerna nu rekommenderar de längre förkortningarna d.v.s. och o.s.v. i första hand och anger alternativen dvs. och osv. i andra hand. Även i själva löptexten i boken har de kortare förkortning­arna med bara en punkt på slutet bytts ut mot varianten med tre punkter. I den förra utgåvan var det tvärtom, där gavs de kortare alternativen som första alternativ. Förkortningen pga. som gavs som alternativ till p.g.a. år 1991 har strukits helt, så uppenbarligen vill redaktionen föra fram de längre förkortningsalternativen. Man kan fråga sig om inte detta strider mot konstaterandet på sid. 107 att förkortningar verkligen ska vara korta för att vara meningsfulla. Å andra sidan har de korta dvs., osv. och pga. vållat huvudbry för många som haft svårt att hålla isär dem från t.ex., t.o.m. och liknande förkortningar som inte går att dra ihop med bara en punkt på slutet utan att bli otydliga (en förkortning som tex. kunde ju också vara förkortning för textil e.d.).

Hur förkortas telefon?

En annan nyhet är att förkortningen tfn för telefon nu fått sällskap av tel. som inte fanns med i den förra utgåvan. Tidigare rekommenderades tfn som den enda entydiga förkortningen medan tel. ansågs vara otydlig då den lika gärna kunde betyda telefax eller telex. Men numera har telex­kommunikationen ersatts av e-post medan fax  alltmer sällan kallas telefax, och dessutom har

tel. hela tiden varit en frekvent förkortning, så det är helt i sin ordning att den finns med som ett alternativ till tfn.

Skrivregler bygger på praxis

Att sträckläsa en samling skrivregler kan vara ett förvirrande projekt också för en van språkbrukare. Det känns som om det var omöjligt att hålla alla principer i minnet, men så är det ofta när man försöker tillämpa alltför konsekvent logik på språkbruket. Skrivregler bygger på praxis som har utvecklats under loppet av en lång tid, och det går inte att komma med en logisk förklaring till varför man t.ex. gör mellanrum före gradtecknet om det står tillsammans med temperaturskalebeteckning­arna C eller F, men utelämnar mellanrummet om temperaturskalebeteckningen saknas (dvs. man skriver 20 ºC men 20º). Det bara är så, och i takt med att man inlemmas i skriftspråket lär man sig rätt omedvetet ”hur det brukar se ut”. I den mån man är osäker behöver man kunna konsultera en auktoritet, och då finns Svenska skrivregler att tillgå för rekommendationer. Allt kan förstås inte finnas i en regelbok, och inledningen till Svenska skrivregler påminner också om det: ”Reglerna är inriktade på normalfallen. Det innebär att man under speciella omständigheter kan välja att bryta mot en enskild regel eller låta bli att följa en rekommendation – om man har goda skäl.”

 

Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden. Liber AB 2000. 216 sidor.