Svenska skrivregler i 21:a seklet
4/2008

Rune Skogberg

Svenska skrivregler i 21:a seklet

När jag i slutet av 1980-talet började läsa svenska på universitetet var det den sjätte upplagan av Språknämndens skrivregler från 1971 som var rättesnöret för oss studenter när det gällde kommatering, avstavning, förkortning, sammanskrivning och särskrivning. Vi tenterade den tunna, trista och grå boken från pärm till pärm. Det var först 1991 som den avlöstes av en helt ny, betydligt tjockare och färggrannare bok: Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden.

Efter det har boken kommit ut med allt tätare intervaller. Redan år 2000 såg en ny utgåva dagens ljus med fler exempel och nya avsnitt och ännu modernare layout. Och nu, 2008, föreligger åter en ny samling med den bekanta titeln Svenska skrivregler, men den här gången heter utgivaren Språkrådet. Språkrådet bildades 2006 genom sammanslagning av de tidigare självständiga organen Svenska språknämnden, Klarspråksgruppen och Sverigefinska språknämnden och rådet övertog de tidigare organens uppgifter.

I nya Svenska skrivregler har många råd ut­ökats och preciserats och några nya avsnitt har lagts till. Det har dessutom tillkommit ett translittereringsschema för språk skrivna med kyrilliskt alfabet. Texterna har skrivits om och blivit smidigare och tidsenligare. Det sist nämnda gäller inte minst exemplen. Även utseendemässigt har vi att göra med en skrift som verkligen hör hemma i 21:a seklet.

En bok för alla

Nästan alla skriver nuförtiden – i jobbet och på fritiden. Det är därför inte bara svenskar (som märkligt, och enkelspårigt, nog anges som bokens målgrupp i början av boken) som behöver regler och principer för det svenska skriftspråket och dess allmänna konventioner, utan även vi finlandssvenskar gör det. Skrivkonventionerna kan naturligtvis variera från arbetsplats till arbetsplats och från bransch till bransch, men Svenska skrivregler redogör för det som kan beskrivas som övergripande svenska konventioner, tryggt förankrade i det svenska språkbruket och den svenska språkvården. Kort sagt: Svenska skrivregler är en bok som det finns all anledning att ha på sitt skrivbord och flitigt använda.

Nya och justerade rekommendationer

De nya skrivreglerna ger de elektroniska texterna, såsom e-brev och webbtexter, ännu större utrymme än den förra utgåvan. Utökats har även råden om förkortningar, rubriker, citat och anföring, stavning och ordformer, punktuppställningar och brev och hälsningsfraser. Några egentliga regeländringar har inte gjorts, och det är i och för sig bra, för en central idé med skrivregler är att de är konstanta och varaktiga. Men en radikal ändring kan noteras: namnen på politiska partier bör skrivas med versal begynnelsebokstav. Även initialförkortningarna för partinamnen måste skrivas med stora bokstäver.

En del råd har justerats lite. Förr hette det om frågetecken och utropstecken i citat att de behålls när den omgivande meningen är en påstående­mening. Nu har regeln förenklats så att frågetecken och utropstecken i insprängda citat alltid behålls utom när citatet avslutar en mening som i sig är en fråga eller ett utrop.

Reglerna för sammansättningar när efterledet är ett egennamn har kompletterats. Vid tillfälliga och ovanligare sammansättningar rekommenderades förr stor bokstav för både för- och efterledet (Sommar-Visby, Fjäll-Sverige), men nu tillåts förledet börja med liten bokstav, i synnerhet om sammansättningen är mycket tillfällig  (tango-Göteborg, fusk-Rolex). Tvekar man om huruvida en sammansättning är tillfällig eller etablerad, följer man huvudmönstret och skriver ihop utan bindestreck (Fjällsverige) eller omformulerar sig (svenska fjällen). De här råden är nya ‑ och en utveckling mot det bättre. Över huvud taget gillar jag stort kapitlet Ett ord eller flera? och särskilt den avslutande listan med rekommenderade former för sär- och sammanskrivning, där det är lätt att kolla att häromdagen och såsom skrivs ihop och att tills vidare och över huvud taget skrivs isär.

Bra struktur

Det verkligt nya och också en utveckling mot det bättre är att Svenska skrivregler nu är betydligt mer välstrukturerad än företrädarna och det är mycket lättare att hitta i boken. En viktig orsak till den tydligare strukturen är att underrubrikerna är numrerade, och det är till de här rubriknumren hänvisningar i boken görs såväl i registret och i början av varje avsnitt som inom själva texten. Borta är alltså användarens frustration över hänvisningar till marginalsiffror som ännu förekom i utgåvan från 2000. Åtminstone jag tolkade alltid siffrorna i registret som sidhänvisningar, så det var sällan jag hittade rätt med en gång. Nu gör jag det.

Svaga sidor

Har boken då inga brister? Det man kan kritisera är en del råd om Internettexter, framför allt den uttjatade principen om att webbsidor inte får vara så långa att läsaren måste rulla för att se hela innehållet. Till en webbläsares – och de flesta andra datorprograms – grundläggande egenskaper hör att möjliggöra sidrullning. Om sidrullning är av ondo, som språkrådgivarna hävdar, kan man som webbskribent fråga sig hur man då ska formulera sig, eftersom de flesta webbläsare dessutom har en funktion som gör det möjligt för användaren att själv justera teckenstorleken på skärmen (viktigt för t.ex. personer med nedsatt syn). Ju större teckenstorleken är, desto mer av texten försvinner utanför skärmen och då behövs webbläsarens rullningsfunktion för att hela sidan ska gå att läsa. Där hjälper inga informativa länkar. Viktigare än längden är definitivt en Internettexts grafiska utformning.

Apropå Internet. I Svenska skrivregler skrivs ordet med stor begynnelsebokstav i råden om Internetadresser, Internetkällor och Internettext­er. Men jag har inte kunnat notera att ordet tas upp i avsnittet om stor eller liten begynnelsebokstav, så boken saknar en explicit rekommendation om hur ordet bör skrivas. Det är i så fall en klar miss, för skrivsättet varierar och det kan vara på sin plats med en rekommendation att man i första hand ska skriva Internet med stor begynnelsebokstav ‑ även i sammansättningar, t.ex. Internetabonnemang – men att det också går att skriva det med liten bokstav. Så lyder i varje fall Svenska datatermgruppens uppdaterade rekommendation.

Speglar variationen i språket

Svenska skrivregler är ju inte en samling strikta regler, utan den ger i många fall språkbrukarna rätt fria händer. Viktigt är att det faktiskt står att språkbrukarna har fria händer. Det gör det emellertid inte alltid och ibland har läsaren känslan av att boken är mer deskriptiv är normativ, t.ex. när det står att ett visst skrivsätt är ”vanligast” eller att något ”skrivs normalt” på ett visst sätt. Den som vill ha en entydig regel eller rekommendation blir förstås inte lycklig av sådana formuleringar.

Men eftersom Svenska skrivregler vänder sig till alla som skriver, måste anvisningarna ibland spegla variationen i språkbruket och acceptera mer än en lösning på ett skrivproblem. Jag är mycket glad över att det nu äntligen sägs om t.ex. telefonnummer att man kan gruppera dem på lite olika sätt. Det här är viktigt med tanke på att telefonnummer skrivs på varierande sätt ute i världen och den internationella standarden avviker från den traditionellt svenska som har gått ut på att numren grupperas i grupper om två siffror från höger räknat. När allt kommer omkring handlar det ju ändå bara om en räcka siffror som man knappar in på telefonen i en följd.

Den perfekta gåvan

Allt som allt är jag mycket glad över hela boken. Den är mycket bättre än alla tidigare versioner, särskilt den som jag tenterade på 1980-talet. Det här är den perfekta gåvan som garanterat uppskattas av alla som är intresserade av att skriva – och av att skriva bra. Man får bara önska att våra bokhandlare förstår att ta in just den här nya utgåvan, för när jag skulle köpa boken i september hade bokhandeln nyligen köpt in nya exemplar av den gamla versionen från 2000 och den färska fick jag beställa. Språkrådets Svenska skrivregler finns för resten också som e-bok.

Svenska skrivregler. Institutet för språk och folkminnen (Språkrådet) och Liber AB 2008. 264 sidor.

Rune Skogberg