Tjuge kroner
4/2015

Marianne Backlén

Tjuge kroner

Efter kriget arbetade min mamma en sommar i Stockholm på Karolinska sjukhuset och njöt av livet i Sverige. Jag minns att hon i min barndom brukade imitera den ”sjungande” rikssvenskan. Att rikssvenskarna tycker att det är vi finlandssvenskar som ”sjunger” har jag aldrig kunnat förstå.

Fraser från mammas vistelse i Sverige levde vidare hemma hos oss och vi odlade dem i olika sammanhang.  I stället för ett bryskt ”stig framåt” kunde den rikssvenska spårvagnskonduktrisen hurtigt säga: ”Och så stiger vi framåt ett tag!” När en dam under värsta rusningstid ville stiga av, trots att buss- eller spårvagnsdörrarna redan var stängda, kommenterade konduktrisen glatt: ”Det var en glimrande idé!”

På regniga sommardagar bläddrade min syster och jag i Allers och Året Runt, och lärde oss ord och uttryck som var ovanligare i finlandssvenskt språkbruk. Mot slutet av 1960-talet prenumererade vi på Bildjournalen och snappade upp den tidens rikssvenska ungdomsslang.  Men än i dag har jag svårt att säga kul, macka, fika, kaxig eller läskig. För att inte tala om nyare uttryck som palla, kom igen eller bo själv. Ordet stuk för mina tankar till ”stuka foten”. Webbsidan Slangopedia meddelar att fett är ett förstärkningsord med en liten känsla av ghetto. Fett bra?

När jag i dag tittar på äldre svenska filmer inser jag hur mycket rikssvenskan har förändrats sedan min barndom. Det kan gälla uttalet, små utrop, inledande fraser. Nämen. Asså. När nyhetsläsaren på SVT efter en tankeväckande nyhet fortsätter att läsa, inleds följande inslag ibland med ett utdraget, instämmande mmmmm, omöjligt att imitera. Jag lyckas inte heller producera den grötiga i-vokalen, speciellt i slutet av ett ord, så som i vi och ni. Vokalen ä i äta, läsa eller väder uttalas allt mera som ”ä” i stället för ”e” så som i finlandssvenskan.

Och när har pluraländelsen ‑or i deklination 1, så som i substantivet flicka,  blivit ‑er? Flicker. I mina öron låter det komiskt, speciellt i officiellare sammanhang.  Det är okej att i talspråk säga tjuge kroner, men åtta miljarder kroner gör mig tveksam. Kvinner med låga inkomster låter nedlåtande i mina öron. Ensamma mammer. En spännande roman på fyra hundra sider?  Pensionärerna sitter kvar i sina viller. Viktiga politiska fråger. Det handlar om känsler. Våra militära styrker. I ett matprogram kan man höra: Har man taskigt med tid så kan man köpa färdiga kaker. Om en arbetslös man sades det att han har det lite knackigt ekonomiskt.

Dags att kika på vädret, säger SVT:s nyhetsläsare. Och jag njuter av det glimrande språket med rikssvenskt stuk. Lokala solglimtar. Småstökigt väder med revor i de tjocka dimmolnen. Skurar i dom västra fjällen. Grått höstväder med lite regn här och var. Solen kommer att titta fram mellan varven.

Mmmmmmm ...

Marianne Backlén
Skribenten är fri författare sedan 1980.