Vårt samhälle behöver Sveriges språkflora
4/2019

Bianca Holmberg

Vårt samhälle behöver Sveriges språkflora

Sofia Malmgård och Morena Azbel Schmidt: Sveriges språkflora. Handbok för ett flerspråkigt samhälle. Morfem 2019. 216 sidor.

Den här boken behövs! Det var min spontana reaktion när jag läste Sveriges språkflora – Handbok för ett flerspråkigt samhälle. Boken är skriven med tanke på Sverige och svenska språk- och samhällsförhållanden i dag, men är på många sätt relevant också i Finland och säkert också i andra länder.

Boken är skriven för dem som kommer i kontakt med personer med annat modersmål än svenska och som har som uppdrag att ordna tjänster av något slag för dem. Det kan handla om myndigheter som ska beställa tolkning eller översättning, trycka broschyrer och informationsblad eller skapa innehåll på webben för grupper med annat modersmål än svenska.

Språk i praktiken

Boken inleds med en översikt över vad språk är och hur språkkunskaper och språkanvändning kan fungera i praktiken. Här kommer fram viktiga poänger, som att många invandrare är flerspråkiga och att frågan om vilka språk en person kan ofta måste ersättas med i vilka sammanhang hen har använt ett visst språk eller vilka känslor ett språk väcker. Författarna tar som exempel att de har fått frågan om man kan använda en persisktalande tolk för en person som talar dari, eftersom språken sägs ligga nära varandra. De jämför den här frågan med om en svensk person blev erbjuden en dansktalande tolk – det beror helt på personen och sammanhanget hur väl eller illa det fungerar. I många länder är språkförhållandena också helt annorlunda än i Norden – till exempel är det inte självklart att en person kan läsa och skriva på sitt modersmål.

53 språk beskrivna

Huvuddelen av boken är en beskrivning av språken i Sverige. Listan är och kan inte vara helt komplett, men med 53 språk beskrivna omfattar den de språk där efterfrågan på översättning och tolkning är som störst i Sverige och ett antal mindre språk, plus de nationella minoritetsspråken. För en språkintresserad är beskrivningarna mycket intressanta att läsa som sådana, men det unika är att de är så praktiska. Vi får se textprover med översättning till svenska för nästan alla språk, och råden som författarna ger är mycket nyttiga för personer som kommer i kontakt med invandrare. Till exempel för polska påpekar de att översättaren kan behöva veta könet på avsändare och mottagare, eftersom polskan gör skillnad i grammatiken beroende på kön, och för finska (och flera andra språk) ges rådet att se till att layouten är luftig i en tvåspråkig broschyr, för finskan tar mer plats än svenskan. Det finns råd om typsnitt för språk med andra alfabet än det latinska, och tips på hur man kan se om texten har rätt format även om man inte kan läsa alfabetet eller språket i fråga. Vissa språk skrivs också med två olika alfabet, och det är viktigt att ta reda på vilket alfabet mottagarna är vana vid att använda när texter ska översättas.

Råden som författarna ger är mycket nyttiga för personer som kommer i kontakt med invandrare.

En anmärkning som gäller finskan är att exempelordet luola (grotta) är felstavat. I en bok som den här, som riktar sig till personer som kommer i kontakt med språk de inte nödvändigtvis förstår, skulle det vara extra viktigt att exempelord och exempelmeningar är rätt stavade. Det är värt att låta översättaren dubbelkolla allting i den sista versionen, något som författarna själva påpekar när det gäller sista versionen av översättningar som ska skickas till tryck, till exempel.

Språkpolitiken påverkar

För talare av vissa språk påverkar (språk)politiken förståelsen och användningen, vilket vi i Norden kanske inte är så vana vid att tänka på. Till exempel mellan personer som talar dari och den iranska persiskan borde språkförståelsen objektivt sett vara god, men fördomar mellan grupperna kan försvåra kommunikationen i alla fall, vilket är viktigt att beakta i en tolkningssituation.

För varje språk redogör författarna också för behovet av tolkning och översättning till språket i fråga, och för tillgången på auktoriserade tolkar och översättare i Sverige.

Översättare och tolkar lyfts fram

Sist men inte minst lyfter författarna upp tolkarnas och översättarnas viktiga arbete. Det här kapitlet är speciellt värdefullt eftersom det inte är självklart att förstå hur komplext och svårt det kan vara att tolka och översätta och varför det spelar stor roll vilken översättare eller tolk man väljer. De ger råd om vad man ska tänka på när man anlitar tolkar och översättare, beskriver deras arbete och ger praktiska råd om hur man ska utforma källtexten (skriv klarspråk!) och om hur man väljer vilka språk man ska översätta till.

Tolken ska få chans att förbereda sig för uppdraget, till exempel genom att få viktiga dokument på förhand.

Ett helt kapitel handlar om layout, skriftsystem och skrivriktningar. Bland råden finns att låta översättaren välja typsnitt, eftersom inte alla typsnitt fungerar för alla alfabet eller språk med diakritiska tecken. Hanteringen av höger-till-vänster-språk i Word beskrivs också. För tolkningssituationer ger de råd som att planera tidsåtgången, undvika metaforer och ironi, tala konkret och att inte begära någon input av tolken förutom själva tolkandet. Tolken ska också få chans att förbereda sig för uppdraget, till exempel genom att få viktiga dokument på förhand.

Sveriges språkflora borde vara obligatorisk läsning för alla anställda på myndigheter och kommuner och alla andra som på minsta vis kommer i kontakt med invandrare, och en liknande bok skulle verkligen behövas i Finland också. Tills den kommer får vi vara tacksamma för att Sofia Malmgård och Morena Azbel Schmidt har åtagit sig att skriva Sveriges språkflora, och vi får använda boken för att förbättra förutsättningarna för att våra mångspråkiga samhällen ska fungera.

Bianca Holmberg
Recensenten är språkvårdare och redaktionssekreterare för Språkbruk.