Webben utmanar och stimulerar den skrivna svenskan
2/2018

Josefin Ikonen

Webben utmanar och stimulerar den skrivna svenskan

Webben öppnar nya publiceringsmöjligheter för både privatpersoner och professionella skribenter, men den snabba utvecklingen ställer också allt högre och mer varierande krav på både språket och formen.

Årets tema för Språkvårdsdagen var att skriva svenska. Skriven svenska har visserligen genomgått en del reformer under historiens lopp men aldrig förr har det skrivna språket förändrats i så snabb takt som det gör i dag. Vad är det som har hänt? Jo, internet och den multimodala, virtuella världen påverkar och ändrar våra skrivvanor i allt högre grad. På nätet ställs nya krav på texter, samtidigt som det levande talade språket ofta blir satt på pränt utan att man tagit hänsyn till några skriftspråksnormer. Webbtexter följer helt andra konventioner än tryckta texter och på så vis har också det skrivna språket blivit allt mer dynamiskt. Under Språkvårdsdagen blev detta ett genomsyrande tema. Det gäller att hänga med i webbens svängar, både då det gäller kraven som ställs på det skrivna språket på internet, och möjligheterna som multimodala texter i bästa fall kan erbjuda.

I dag styr innehållet formen

Marit Lindqvists karriär fungerar som praktexempel på utvecklingen. Hon jobbar som redaktör på Svenska Yle och beskriver hur hennes arbetsuppgifter förändrats sedan hon började jobba på radion. Programmen skapades utgående från en sekundtidtabell, vilket givetvis gjorde att det textuella innehållet i hög grad styrdes av formen. När internet kom med i bilden användes webbsidorna främst till att dokumentera manuskripten och de var inte avsedda för någon större läsekrets.

Redaktörens roll är att anpassa materialet efter mediet.

Så småningom blev webben en allt mer betydelsefull plattform för nyhetsproducenterna och under en viss tid var man till och med så fokuserad på att producera innehåll för webben att det övriga innehållet fick för lite uppmärksamhet. Den här ivern lär ska ha dämpat sig en aning, även om webbmaterialet fortfarande spelar en avgörande roll i redaktionsarbetet. För att få samma innehåll att fungera i olika medier, i Lindqvists fall till exempel i radio och på webben, behöver det bearbetas på olika sätt. Formen styr inte längre arbetet. Nu är det innehållet man utgår från, och redaktörens roll är att anpassa materialet efter mediet. Innehållet kan publiceras på webben, i radio, på tv eller i en tryckt nyhetskanal.

Symboler och bilder

I de journalistiska kretsarna har man med andra ord redan länge arbetat med att hitta en balans mellan text och annan media, och någon som tänkte i samma banor var Helena Englund som jobbar som författare och språkkonsulent. Hennes retoriska fråga till åhörarna löd: ”Behövs bilder på webben?”. I sin presentation visade hon praktiska exempel på hur bilder kan ge texten ett mervärde, men också hur de kan skapa förvirring. Det som man som åhörare överraskades av var hur mycket bilder man stöter på när man surfar omkring på olika webbplatser. Nätet är fullt av små ikoner och symboler. Hur bra de fungerar i praktiken varierar stort. Ibland använder vi bilder av gammal vana och glömmer bort att bilden måste ha ett tydligt syfte och att den sällan klarar sig utan en medföljande beskrivning.

Helena Englund talade bland annat om samspelet mellan text och bild på webben och kom med nyttiga tips för webbredaktörer och webbskribenter.

Kuva: Charlotta af Hällström-Reijonen

Bloggen – offentlig och personlig

Internet har också gjort det möjligt för vem som helst att publicera sig på nätet. Så gör till exempel de bloggande modersmålslärarna Amanda Audas-Kass och Rolf Blauberg som under Språkvårdsdagen diskuterade sina respektive bloggar och hur det är att producera personligt innehåll för ett offentligt sammanhang. Båda ansåg att den stora textmängd som omger dem påverkar hur de förhåller sig till sitt skrivande. Amanda Audas-Kass tog upp svårigheten med att vara stolt över att identifiera sig som bloggskribent. Rolf Blauberg har i sin tur ofta grubblat över mansrollen i förhållande till bloggandet då det fortfarande är vanligt att man kopplar ihop bloggar med unga tjejer som skriver om livsstil, glamour och skönhet. Audas-Kass undrade i samband med detta om synen på bloggarna skulle vara en annan om de förknippades med manlighet. Som modersmålslärare är de båda måna om språket i sina bloggar och såg sitt skrivande som någonting nödvändigt, både av privata och professionella skäl.

De bloggande modersmålslärarna Amanda Audas-Kass och Rolf Blauberg diskuterade bloggspråk och bloggen som fenomen.

Kuva: Bianca Holmberg

Övriga anföranden under Språkvårdsdagen hölls av Johanna Rutenberg från LL-center, översättaren Janina Orlov och Ola Karlsson, huvudredaktör för Svenska skrivregler.

Det är intressant att se hur personer som jobbar med språk förhåller sig till språket. I allt högre grad verkar det som om språkvetare väljer att se på språket som någonting levande som både utvecklas och avvecklas med tiden. Dagens melodi verkar vara att man nyfiket följer med hur språket varierar, och om det föreskrivna standardspråket – det man till exempel kan slå upp i SAOL, Svenska skrivregler eller Svenska Akademiens språklära – verkligen representerar det språk som talas av språkbrukarna.

Janina Orlov fick årets Hugo Bergroth-pris

Översättaren och universitetslektorn Janina Orlov tilldelades årets Hugo Bergroth-pris för sina översättningar av finsk och rysk skönlitteratur och för sina intervjuer med bland annat författare.

Orlov är stolt, glad och tacksam över priset. Hon ser det som ett erkännande och ett bevis på att hennes språk har nått fram.

– Det betyder mycket, så mycket att jag i skrivande stund blir osäker på orden. Så är det ofta även i arbetet. Beröm är underbart samtidigt som det höjer ribban ytterligare.

Gehör och goda författare

Orlov har översatt till exempel Sofi Oksanen, Nina Sadur, Rosa Liksom och Katja Kettu till svenska. I prismotiveringen står det bland annat att översättningarna har precis de kvaliteter som har gjort originalverken lästa och berömda.

– Jag har haft förmånen att arbeta med goda författarskap, det underlättar, säger Janina Orlov. Antagligen handlar det också om gehör. Det gäller att underordna sig texten och lyssna in den. Sedan ska den förmedlas vidare i sin nya språkliga dräkt, men själen är densamma.

Janina Orlov har också medverkat som intervjuare vid bokmässorna i Göteborg och Helsingfors i närmare tjugo år. Enligt prismotiveringen har hon i sina intervjuer med bland annat författare ”visat sin förmåga att på ledig och korrekt svenska sammanfatta och strukturera samtal om de mest vitt skilda ämnen”. Orlov uppskattar de här intervjusituationerna eftersom de ger henne möjlighet att tala med engagerade människor som har något att säga.

– Intervjusituationerna är dessutom oförutsägbara, fast man kanske skulle kunna tro annat. Jag upphör aldrig att förvånas. Författare på scen är oftast generösa och vill framstå från sin bästa sida. Då är det också ett nöje att tala med dem.

Hugo Bergroth-priset delades ut på Hugo Bergroth-sällskapets språkvårdsdag i maj. Prissumman är 5 000 euro. Tidigare pristagare är bland annat Tom Pettersson (2017), Viveca Dahl (2016), Mårten Westö (2015) och Anna-Lena Laurén (2014).

Josefin Ikonen
Skribenten är praktikant på Språkinstitutet.