Föll mormor ner från Finlandiahuset? Rapport från språkvårdsdagen
2/2004

Pia Westerberg

Föll mormor ner från Finlandiahuset? Rapport från språkvårdsdagen

Temat för Hugo Bergroth-sällskapets språkvårdsdag var i år ”Datorn och språket”. Förhandsintresset inför språkvårdsdagen var stort; arrangörerna måste meddela över 50 personer att salen på Hanaholmen var fullbokad (210 deltagare fick plats). Dagens ämne, som lätt skulle fylla många språkvårdsdagar, belystes under dagen från många håll.

Rickard Domeij från Institutionen för datorlingvistik vid Stockholms universitet inledde dagen med rubriken Datorn som språkgranskare – hur påverkar tekniken oss? I sin doktorsavhandling ”Datorstödd språkgranskning under skrivprocessen” undersöker Domeij de vanligaste problemen i våra språkgranskningsprogram. I sin forskning har Domeij kommit fram till att den språkliga analysen i programmen präglas av vissa begränsningar; bland annat utförs språkgranskningen ofta alltför fragmentariskt och på en alltför ytlig nivå. Granskningsprogrammet kan därför missa fel och ge falska alarm, komma med felaktiga diagnoser och ändringsförslag. Då programmet hittar ett fel kan det ge otillräckliga och knapphändiga instruktioner så att skribenten har svårt att avgöra hur han eller hon skall gå vidare i sitt skrivande. Rickard Domeij ville i sin undersökning se vilka effekter detta har på texten.

Dagens skrivande präglas av ett ökat krav på effektivitet, och nästan alla, också ovana skribenter, måste snabbt kunna producera mängder av text. Då kan ett språkgranskningsprogram definitivt avlasta och hjälpa. Ett effektivt språkgranskningsprogram skall upptäcka de språkliga problemen, bedöma dem och dessutom ge konstruktiva förslag till hur de kan åtgärdas.

I sin undersökning hade Domeij tagit med elva skrivvana personer som alla fick gå igenom ett byråkratiskt skrivet brev med 37 inbakade språkproblem. Först skulle personerna granska texten manuellt, och sedan med hjälp av ett språkgranskningsprogram. De korrigeringar skribenterna gjorde var cirka 15 % fler i de datorgranskade texterna (85,5 %) mot de manuellt granskade (60,5 %). Där skribenten inte ändrat på något, trots att programmet föreslagit det, framkom det att skribenten inte fått tillräcklig hjälp, dvs. ändringsförslagen var knapphändiga och ofullständiga. Domeij tog upp situationer när datorn kunde hjälpa skribenten: programmet hjälpte skribenten att upptäcka problem han eller hon missat, programmet hjälpte skribenten att förstå problem skribenten var osäker på, dessutom kunde programmet åtgärda  problem skribenten inte lyckats ändra på själv och göra honom eller henne uppmärksam på saker skribenten inte känt till sedan tidigare. Datorn kunde stjälpa bland annat genom att ge missvisande eller otillräcklig hjälp som exempelvis ytliga eller felaktiga ändrings­förslag. Människan har alltid ett bättre grepp om sammanhangen än datorn. Genom många belysande exempel på datorns ändringsförslag kunde Domeij visa på datorns otillräcklighet i fråga om språkgranskning.

Domeij menade att språkgranskningsprogrammen passar vissa skribenter bättre än andra. De kräver alltid en del kognitivt arbete av skribenten. Missvisande, otillräcklig och ovälkommen hjälp ökar den kognitiva belastningen och kan resultera i felaktiga beslut. Det behövs en större kunskap om samspelet mellan människan och datorn i skriv­situationen och det kommer att dröja innan datorn klarar av en mer grundlig semantisk analys, dvs. hur ord samförekommer.

Björn-Eric Mattsson, datalärare och datakonsult tog deltagarna med på en spännande resa i föredraget Internet som språklig sandlåda. Mattsson plockade fram några godbitar ur den mångfald man hittar på Internet. Mattsson presenterade intressanta webbordlistor och webbplatser för publiken. Mattsson påpekade att den svenska textmängden på webben konstant ökar, och att den är en guldgruva för alla som jobbar med språk. Internet kan fungera som en enorm språkbank, men Björn-Eric Mattsson varnade oss för att blint förlita oss på antal belägg på webben; exempelvis ordet hårdra stavas fel (”hårddra”) på hela 535 webbsidor, medan den korrekta stavningen förekommer på bara 349 sidor; noggrant stavas ”noggrannt” på 6 700 webbsidor. Vi skall inte låta webben bli vår ”curlingöversättare” (jfr curlingförälder, ’förälder som sopar rent framför sina barn’). Webben kan fungera som ett utmärkt språkvårdsstöd så länge vi förhåller oss kritiska till det vi läser.

Mattsson utnämnde hyperlänkarna till dagens lingua franca. Internet öppnar nya dörrar, och skapar nya synsätt på vårt språk. Medan vanlig, skriven text kan vara lineär, statisk och endimen­sionell kan hypertexten vara dynamisk, flerdimensionell och ”anarkistisk”.

Anna Sågvall Hein från Institutionen för lingvistik och filologi vid Uppsala universitet tog upp Maskinöversättningens mål och möjligheter. Sågvall Hein redogjorde för olika typer av översättningsprogram och pekade på vissa typer av problem som kan uppstå vid maskinell översättning. Det krävs ännu mycket innan vi har ett översättningsprogram som klarar av mer komplicerad text. I dag kan programmen klara texttyper som exempelvis enkla bruksanvisningar. Sågvall Hein konstaterade att maskinöversättningen kommit för att stanna; trots många återstående problem går utvecklingen stadigt framåt.

Mickel Grönroos på Finska IT-centret för vetenskap CSC presenterade Korpusverktyg på webben. Han berättade bland annat om språkbanken vid Göteborgs universitet och den finlandssvenska språkbanken och hur man söker i språkbankerna. I sin nuvarande form består den finlandssvenska språkbanken av nio delkorpusar (en sverigesvensk och åtta finlandssvenska) med sammanlagt 50 miljoner ord i löpande text.

Dagens sista föredrag handlade om Datorn i undervisningen. Susann Etzell (Mattlidens högstadium) och Barbara Leham (Mattlidens gymnasium) berättade om projektet Netlibris. Netlibris är ett litterärt diskussionsforum på Internet där skolelever diskuterar böcker de läst. Projektet startade i finska skolor redan 1997, och hösten 2002 startade Mattliden som den första svenska skolan i Finland sitt Netlibrisprojekt. I dag samarbetar Mattliden med skolor i Helsingfors, Grankulla, Åbo och Tenala. Etzell och Leham menade att det är lättare att motivera eleverna att läsa då de får diskutera böckerna på webben.

Netlibris har bidragit till att göra eleverna mer litteraturintresserade, och skrivsvaga elever har lärt sig formulera sig bättre i och med att de skriver mer. Diskussionerna på nätet bidrar till att skapa en gemensam läsupplevelse.

Dagen avslutades traditionsenligt med en paneldebatt där dagens föredragshållare deltog. Björn-Eric Mattsson undrade hur datorn skall veta om det var mormor eller marmor som föll ner från Finlandiahusets fasad. Om datorn har en världsbild så är den ganska skev, avslutade Mattsson. I sista hand är det alltid människan som har – och måste ha – sista ordet. Vi måste återerövra datorn av tekniknördarna var den allmänna uppfattningen.

Språkpris och språksporre delades ut

Hugo Bergroth-sällskapets och Svenska kulturfondens språkpris (4 000 euro) tillföll i år radio­redaktören Barbro Holmberg ”för hennes mångåriga insats som producent av högklassiga talprogram”.  Det allra första språkpriset gick till journalisten och hallåan Ann-Kristin Schevelew 1993, och sedan dess har det delats ut tio språkpris. Tanken bakom priset är att det skall ges till en person som genom sitt goda språk kan fungera som en föredömlig språkmodell. Ibland delas också en språksporre ut.

Årets språksporre (1 000 euro) tilldelades Jan-Erik Granqvist ”som långsiktigt och länge har verkat för de svenska tv-programmens sebarhet i Österbotten och Svenskfinland och initiativrikt sökt möjliga tekniska lösningar”.

 

Tidigare pristagare

1993: Ann-Kristin Schevelew (pris)
1994: Christian Hellman (sporre)
1995: Lena Björklund (pris)
1996: Tove Fagerholm (pris)
Sås och kopp: Pasi Hiihtola och Peik Stenberg (sporre)
1997: Tomas Hellén (pris)
1998: Henrik Bruun (pris)
1999: Yvonne Hoffman (pris)
2000: Björn-Eric Mattsson (pris)
Anders Larsson (sporre)
2001: Lars Svedberg (pris)
Peter Lüttge (sporre)
2002: Seija Tiisala (pris)
2003: Marin Kurtén och Kristin Olsoni (pris)
Christel Nyman (sporre)

 

Vad gör Hugo Bergroth-sällskapet?

Hugo Bergroth-sällskapet stiftades den 18 maj 1992 i syfte att främja och vårda det svenska språket i Finland. Sällskapet har 18 medlemmar, varken mer eller mindre, men kan därutöver kalla hedersmedlemmar och korresponderande medlemmar.

Antalet 18 är förstås en lätt studentikos anspelning på De aderton i en annan vitter församling, men att sällskapet är stiftat den 18 maj och arrangerar sin språkvårdsdag så nära detta datum som möjligt beror på att det är Hugo Bergroths födelsedag. Bergroth, som levde 1866–1937, är mest känd för sin bok Finlandssvenska. Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift. Som lektor i svenska vid Helsingfors universitet och medlem av Svenska Teaterns styrelse hade han ett stort inflytande på finlandssvenskans utveckling – ett inflytande som märks än i dag.

Hugo Bergroth- sällskapet har förutom språkvårdsdagarna arrangerat kurser och diskussioner och deltagit i språkvårdsprojekt av olika slag. Sällskapet arbetar i nära samarbete med språkvårdarna vid Forskningscentralen för de inhemska språken. Den som vill veta mera om Hugo Bergroth-sällskapet kan läsa Marika Tandefelts artikel i Språkbruk 3/1993. Sällskapets historik, som utkom tioårsjubileet till ära och heter Hugo Bergroth-sällskapet. De första tio åren, kan köpas via Svenska språkbyrån och kostar 4 euro.

Pia Westerberg