Med händerna i (j)orden
1/2019

Rune Skogberg

Med händerna i (j)orden

Vi går mot varmare tider och snart vankas det vårsol och tussilago. Det är med andra ord hög tid att börja tänka på trädgård och odling. Men innan man sätter händerna i jorden kan det vara bra att botanisera lite i trädgårdens orddjungel.

Låt oss börja från grunden – med just jorden. Jordens sammansättning, näringshalt och struktur är livsviktiga för att grödorna ska kunna trivas och utvecklas på bästa möjliga sätt. I olika trädgårdsböcker och växtbeskrivningar anges det i allmänhet i hurdan jord en växt ska stå. I Finland används ofta ordet ”mylla” för jord. Våra plant- och blomsteraffärer säljer ”blommylla” eller ”blomstermylla”, antagligen för att det heter ”kukkamulta” på finska. Blomjord och blomsterjord är standardtermerna. Jord avsedd för odling består i många fall helt riktigt av mull, en sorts humus, alltså en organisk substans som bildas vid nedbrytningen av döda växter och djur, men i allmänhet är mullen uppblandad med annat. Därför är jord den bästa övergripande termen.

Verbet mylla används – många gånger tillsammans med partikeln ner – för det när man gräver ner något i mullrik jord, t.ex. mylla ner gödsel, men också när man täcker något med mull eller lägger jord runt en planta, t.ex. mylla potatis. Ett annat uttryck för den sistnämnda åtgärden är kupa potatis.

För att blommorna ska kunna växa i fred i trädgården behöver odlaren olika redskap.

För att blommorna ska kunna växa i fred i trädgården behöver odlaren olika redskap.

Kuva: Pixabay

Rotjärn mot ogräset

Innan odlingssäsongen börjar finns det skäl att se över trädgårdsredskapen. Av naturliga orsaker är redskapen för rensning av ogräs många. Trädgården börjar ju redan tidigt utmana till kamp om vem som egentligen bestämmer – ogräsen eller odlaren med sitt ogräsjärn eller rotjärn (fi. voikukkarauta), sin ogräsupptagare (fi. rikkaruohonpoistaja), sin fogkrats (fi. saumakaavin), sin renshacka (fi. möyhennin) eller sitt skyffeljärn (fi. rikkaruohohara). Det är tyvärr en ojämn tävling. Ogräsen brukar få sista ordet, om inte odlarens kraftord räknas.

Räfsan och krattan påminner om varandra, men det är funktionen som skiljer dem åt.

Ett oumbärligt redskap för trädgårdsskötsel är räfsan (fi. lehtiharava) bestående av långa fjädrande pinnar av plast eller metall fästa på ett långt skaft. En kratta (fi. harava; rautaharava) är ett redskap för rensning av sand och jord bestående av en tvärslå med små pinnar av trä eller metall. Räfsan och krattan påminner om varandra, men det är funktionen som skiljer dem åt. En räfsa används för att samla ihop löv och gräs på marken medan en kratta används för att rensa, luckra upp eller jämna till jord, sand eller grus.

Vad har vi kvar? Jo, kompostkvarnen, som hjälper oss att återvinna kvistar och tunna grenar som gödning i trädgården. Det är alltså det som på finska heter oksasilppuri.

Alla kryddväxter är inte örter

Avslutningsvis några reflexioner kring ordet ört. Intresset för örter har vuxit enormt under de senaste åren och många vill gärna ha en egen örtodling. Det är säkert vurmen för matlagning som bidragit till det. Men allt som beskrivs och marknadsförs som ”ört” är ingalunda örter. En orsak till att ordet numera kan klassas som en statistisk finlandism är att man på finska använder ”yrtti” om alla typer av kryddväxter. Strikt botaniskt avses med ört en växt med mjuk och saftspänd stam. Hos fleråriga örter kan stammen vara något förvedad. Många växter som i folkmun kallas örter är i själva verket dvärgbuskar, halvbuskar eller buskar, det gäller t.ex. isop, mejram, rosmarin, kryddsalvia och timjan. Så om man kommer ihåg att i stället använda den övergripande benämningen kryddväxt, upprör man knappast ens den mest rigide botaniker.

Med önskan om en givande o(r)dlingssäsong!

Rune Skogberg
Skribenten är översättare och auktoriserad translator med naturvetenskaper och myndighetstexter som specialområden.