När blir dröm verklighet?
2/2011

Sara Rönnqvist

När blir dröm verklighet?

Rapport från språkvårdsdagen

 

Seminariet Dröm och verklighet samlade dryga 200 språkentusiaster på språkvårdsdagen onsdagen den 18 maj 2011. Det var den 18:e språkvårdsdagen som Hugo Bergroth-sällskapet ordnade tillsammans med Forskningscentralen för de inhemska språken (Focis) och Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland.


Temat för dagen var översättning och myndighetsspråk i Sverige och Finland och åhörarna bjöds på många olika perspektiv på det. Alla kunde ändå enas om vad drömmen – och målet – alltjämt är: Ett klart och lättförståeligt myndighetsspråk, oberoende av samhällsområde. Förutom många intressanta föredrag blev åhörarna dessutom bjudna på födelsedagskaffe av Språkbruk, som fyller 30 år i år. Chefredaktören Charlotta af Hällström-Reijonen riktade sitt varma tack till redaktionssekreteraren Pia Westerberg och före detta chefredaktören Mikael Reuter.

Från kompetenstårta till Google Translate
Regeringsrådet Katarina Petrell, som är chef för Statsrådets translatorsbyrå, drog igång seminariet med att lyfta fram översättarnas yrkesskicklighet. Hennes dröm att facköversättarnas status ska höjas har delvis blivit verklighet i och med att man har utarbetat en s.k. kompetenstårta. Kompetenstårtan i fyra delar är resultatet av intervjuer med gamla översättare, laggranskare och enhetschefen på translatorsbyrån. Den syftar till att definiera kunnandet som översättarna har – och det är inte litet. Runt 60 kriterier får plats i tårtan. Samarbetsförmåga och noggrannhet är förmågor som Petrell särskilt lyfte fram. I och med att man definierar facköversättarnas kompetens, ökar även deras synlighet som yrkesgrupp, betonade Petrell.

Hur stort är då behovet av översättare i ett samhälle där det mesta sköts med hjälp av teknik? Rickard Domeij, språkvårdare på Språkrådet, talade om språkteknologins möjligheter för oss språkanvändare. Han återknöt till Petrells kompetenstårta när han uppmärksammade en egenskap som maskiner är mycket bättre på än människor, nämligen uthållighet. Datorer är outtröttliga och ställer alltid upp, vilket ökar tillgängligheten, men stundtals försämrar kvaliteten. Problemet ligger dock inte hos maskinerna utan snarare i myndigheternas okritiska tillägnande av teknik utan reflektion, poängterade Domeij. Vi måste komma ihåg att se begränsningarna och vara medvetna om konsekvenserna i vår användning av teknik, när det gäller t.ex. automatisk översättning och verktyg som Google Translate. Det är vi människor som har kontrollen och således även makten att bestämma hur samspelet mellan dator och människa ska se ut.

Språk och översättning i digitalt format
Att tekniken innebär förändringar för språket kan och bör ändå ingen blunda för. Hanna Öunap, informatör på sekretariatet för nordiskt samarbete gjorde en mycket viktig notering när hon betonade de sociala mediernas roll i dagens samhälle. Sociala medier, som t.ex. Facebook, fungerar efter en egen logik och har sitt eget medieformat. Detta format påverkar vårt språk. Snabbhet i kombination med begränsat utrymme medför förändringar i både språkval och uttryckssätt. För att kunna kommunicera och marknadsföra sig själv, måste även myndigheter anpassa sig till denna logik samt arbeta för ett ledigt och lättläst språk på sina webbplatser. Det medför dock vissa svårigheter när det gäller översättning. Exakt samma innehåll på båda språken kräver utrymme och tid, som inte alltid finns. Öunap lyfte ändå fram att det är mycket viktigt att öka svenskans synlighet när det gäller Finlands representation i Norden och Europa. Nu har man också chansen att göra det, eftersom Finland i år står som ordförandeland för Nordiska ministerrådet.

Tekniken inte bara uppmuntrar till ett lättläst språk, den försvårar även kommunikationen. Därför förblir ett klart språk på Folkpensionsanstalten (FPA) till viss del endast en dröm, enligt övertranslator Carola Grönholm. För att kunna hantera den mängd brev och beslut som cirkulerar på FPA, använder man sig av ett automatiskt program, som handledarna kan plocka fraser ur. Översättarna vet däremot inte alltid i vilket syfte enskilda fraser kommer att användas, vilket kan försämra kvaliteten på språket. I och med ett klarspråksprojekt i samarbete med Focis (se Språkbruk 1/2011 s. 43) arbetar FPA ändå aktivt för ett lättläst och mottagarvänt språk, understryker Grönholm. Man har bl.a. gjort upp nya brev- och beslutsmallar med ett direkt tilltal och som utgår från mottagarens behov. För att få ett riktigt klart språk borde även fraserna ses över, men i och med teknologin som man är tvungen att använda sig av för att minska arbetsbördan, är det omöjligt att få språket på den nivå som man skulle vilja. En sak som också är säker är att varje omarbetning leder till ett översättningsuppdrag, avslutar Grönholm.

Klarspråk över språkgränserna
Klarspråksexperten Barbro Ehrenberg-Sundin från Sverige och Ann-Marie Malmsten från statsrådets svenska språknämnd i Finland talade om lagspråket och dess (o)tydlighet. Efter att ha visat på krångliga exempel ur finländsk lagtext på svenska, frågade sig Ehrenberg-Sundin vad som är dröm och vad som är verklighet när det gäller normen som säger att svenskan i Finland ska följa svenskan i Sverige. När det gäller lagspråk på svenska i Finland är interferensen från finskan stor och utvecklingen långsam. Det finns ändå samarbetsvilja och Språkvårdsprojektet från 2007 är ett exempel på det. Ehrenberg-Sundin tillbringade då två månader i Finland (på Statsrådets translatorbyrå, riksdagens svenska byrå samt justitieministeriet) och gjorde tillsammans med Malmsten upp förbättringsförslag på den svenska lagtexten. Dessa råd går inofficiellt under benämningen ”Barbros testamente”. Mycket har åtgärdats sedan projektet drog igång och den senaste versionen av Svenskt lagspråk i Finland (SLAF) innehåller många av dessa förbättringar. Malmsten betonade dock att många möten och mycket samarbete över både språk- och kulturgränser krävs, för att få till det klara och meningsbärande myndighetsspråk som Ehrenberg-Sundin drömmer om.

Samhället inverkar ständigt på vårt språkbruk. Interferensen från majoritetsspråket är därför stor hos språkliga minoriteter. Om det dessutom inte finns professionella översättare och sakkunniga, urvattnas språket. Det finska myndighetsspråket i Sverige kämpar för att synas och inte kuvas under svenskan. Paula Ehrnebo drömmer om att finskan ska vara ett användbart och erkänt språk i Sverige och frågar sig om drömmen kan bli verklighet i och med den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk som trädde i kraft 1.1.2010. Hon nämner att det fortfarande finns en brist på professionella översättare, vilket har konsekvenser för språket. Däremot har lagen bidragit till att aktiviteten bland sverigefinnar har ökat. Kommuner ansluter sig till det finska förvaltningsområdet och föreningslivet tilltar. Drömmen om att andra och tredje generationens finskspråkiga skulle ha möjlighet att tillägna sig en idiomatisk och lättförståelig finska kvarstår emellertid. Ehrnebo vill uppmana kommunerna att ta sitt ansvar och önskar se ett språkpolitiskt handlingsprogram, som skulle konkretisera det som den nya lagen antyder.

Dagen avrundades med en inblick i vilka slags svårigheter som översättare kan råka ut för. Språkvårdaren Ulla Tiililä från Focis och översättaren Eva Orava gav exempel på knivigheter i både finska och svenska samt i översättningar språken emellan. Tiililä talade om konstruktioner i passiv, när de fungerar och inte medan Orava belyste svårigheter i översättning från finska till svenska utgående från intervjuer med översättare vid translatorsbyrån. Både Tiililä och Orava tangerade betydelsen av att se till kontexten när det gäller ett gott och ändamålsenligt språk.

Samarbete – nyckeln till ett gott språk
Efter Språkvårdsdagen den 18 maj kan nyckeln till ett klart språk ses ligga i viljan att samarbeta. Det är genom samarbete med handläggare och granskare som översättare kan översätta goda texter. Ett klart myndighetsspråk blir verklighet i samarbetet med språkvårdsinstanser. Samarbete med den sverigesvenska språkvården från finländskt håll och med den finska språkvården från sverigefinskt håll bidrar till en livskraftig svenska och finska för minoriteterna. Och samarbetar vi med tekniken på ändamålsenligt sätt kan vi spara mycket tid och nå ut till större delar av befolkningen. Texter och översättningar finns ju till för att kommunicera. Vi skriver och översätter inte texter i ett vakuum utan alla texter tjänar sitt syfte och har sin kontext. Därför är samarbetet mellan maskiner och människor, institutioner och organ samt olika människor oerhört viktigt för att utarbeta texter på ett lättförståeligt och klart språk.

Sara Rönnqvist
Skribenten är praktikant på Svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken.