Ordet skrälldus (betoning på -dus) står i standardsvenskan för en stor mängd personer eller föremål. I Svensk ordbok ges exemplet en hel skrälldus med ungar. Men i äldre finlandssvenska texter kan ordet också förekomma i betydelsen fest, kalas eller bjudning. Skrälldus i betydelsen fest är alltså en semantiskt förskjuten finlandism. Den finlandssvenska betydelsen finns i Ahlmans Svenskt-finskt lexikon (2 upplagan 1872) med de finska ekvivalenterna repsaus, juomingit. Ordet nämns också bland annat i Hugo Bergroths Finlandssvenska (1928). Här ett dansant tidningsbelägg från våren 1939:

Medan vi vänta på nästa skrälldus, hinna vi kanske öva in den nya dansen, som skall efterträda Lambeth walk och Palais glide även i Vasa. (Vasabladet 17.3.1939)

Gulej från ryskan

Gulej är ett annat ord som kan användas om fester. Det torde komma från ryskans guljat гулять, som betyder ’vandra’ men också används i betydelsen ’festa, driva omkring på stan’. Både substantivet gulej och verbet guleja nämns i ordlistan ”Skiljaktigheter mellan finländska svenskan och rikssvenskan, upptecknade å Helsingfors svenska landsmålsförenings sammanträden 1893–1899” (red. A.O. Freudenthal, 1902) och i Hugo Bergroths Finlandssvenska (1928). Att frasen vara på gulej ’vara på vift’ gett upphov till att substantivet gulej fått betydelsen fest är inte förvånande, särskilt som det också finns ett standardsvenskt ord galej som betyder ’uppsluppet festande’. Observera ändå att gulej inte har samma ursprung som galej, trots likheten. Galej har nämligen alls inget med ryskan att göra utan har ett samband med galeja ’galär’.

Om karonka har det sagts, bland annat av Hugo Bergroth, att ordet kommer från ryskan, medan andra har föreslagit ett franskt ursprung. (Lönnqvist och Reuter 2000.) Tidigare har ordet använts i betydelsen ’fest, bjudning, tillställning, kalas’ men numera är en karonka inte längre vilken fest som helst, utan vanligtvis en doktorsmiddag, bortsett från på Åland där ordet används om studentfester. På finska används karonkka i betydelsen avslutningsfest, bland annat efter en doktorsdisputation men också till exempel för musiker efter en större konsert.

Hippa är standardsvenska

När jag frågat vänner och bekanta om finlandssvenska festord nämner många hippa som en finlandism, och ordet nämns också i V.E.V. Wessmans slangordbok. Hippa är emellertid ingen finlandism utan ett standardsvenskt ord. Första belägget är från 1901 enligt Svenska Akademiens ordbok. Däremot är gem en finlandism. Gem är ett ord som senast på 1950-talet, kanske tidigare, och under några decennier framåt förekom åtminstone i Helsingfors och Ekenäs, säkert också på andra orter i Finland. Ordet kommer i grunden från engelskans game, men frågan är om det inte kan ha kommit in i finlandssvenskan via finskan, eftersom man sedan 1920-talet använt ordet geimit i samma betydelse i finsk Helsingforsslang?

Orden för fester är många i finlandssvenskan. Det är väl helt enkelt så att kärt barn har många namn.

Finlandssvenska fester del 1: blusning, bataklang, blaj, bahia och bailu