Med tanke på hur befolkningsstrukturen i Finland ser ut finns det överraskande lite forskning om äldre och språkanvändning. Det vill författarna och redaktörerna som har medverkat i boken Vanhuus ja kielenkäyttö (”Ålderdom och språkanvändning”) råda bot på. Camilla Lindholm, professor vid Tammerfors universitet och en av redaktörerna för boken, säger att det viktigaste är att öka medvetenheten om hur viktig den språkliga aspekten är när vi talar med och om äldre, till exempel i servicesituationer och inom demensvården, men också i medierna.

Ögonkontakt och förnamn

– Det kan handla om enkla saker som man bara behöver bli medveten om, säger Lindholm och refererar till sin egen studie i boken där hon analyserar videoinspelningar från servicehem. Till exempel kan ögonkontakt vara väldigt viktigt när man talar med en person med minnessjukdom, men det är lätt att glömma bort och då kan budskapet gå förbi.

Att använda förnamn kan också ha en viktig funktion. Dels hjälper det personer med minnessjukdom att orientera sig, dels är det ett sätt att visa vänlighet och stöd.

Ett annat relativt konkret resultat som kommer fram i boken är att de stereotypier och uppfattningar om äldre som i många fall finns i samhället inte nödvändigtvis stämmer. Bland annat visar Kaarina Hippis och Hanna Lappalainens studie att många yngre tror att äldre föredrar att bli niade, medan sanningen är mer komplex än så. Det finns till exempel äldre som i själva verket tycker att niandet känns distanserande.

Att använda förnamn kan ha en viktig funktion.

På samhällsnivå är det viktigt att bli medveten om den bild av äldre som förmedlas i medierna. Ett av kapitlen i boken handlar om just det här. Resultaten av studien visar bland annat att de äldre ofta framställs i snäva kategorier. I nyhetsartiklar målas ålderdomen ofta upp som ett hot, medan åsiktstexter ofta förmedlar bilden av äldre som offer. Även bilderna i medierna kan bidra till att skapa och upprätthålla stereotypier.

Medvetenheten är det viktigaste

Också i servicesituationer finns i dag en brist på medvetenhet om de äldres språkliga behov, som Lindholm hoppas att forskningen kan bidra till att avhjälpa. Om medvetenheten ökar, kan servicen förhoppningsvis förbättras för att bättre motsvara de äldres behov. Det kan helt konkret handla om att de behöver hjälp av någon annan för att förstå hur de ska använda en viss typ av service, och till det behövs förstås också ekonomiska resurser.

I servicesituationer finns en brist på medvetenhet om de äldres språkliga behov.

En annan situation där det behövs medvetenhet om hur viktigt språket är kan vara när arbetsskiften på till exempel äldreboenden planeras. Då kan den som planerar skiften försöka se till att det så ofta som möjligt finns någon på plats som talar klienternas modersmål, vilket inte alltid är självklart om det handlar om till exempel minoritetsspråk eller invandrarspråk.

Camilla Lindholm hoppas att forskningsresultaten som presenteras i boken inte bara ska nå en forskarpublik utan också dem som faktiskt jobbar på fältet.

– Där tror jag vi har något nytt att komma med, för i allmänhet är folk inte nödvändigtvis särskilt medvetna om hur de pratar. Man kan ha en känsla av att ett samtal gick bra eller dåligt, men det kan vara svårt att själv se vad som påverkade resultatet. Där kan den här typens forskning bidra till en ökad medvetenhet om hur kommunikationen fungerar, säger Camilla Lindholm.

Camilla Lindholm hoppas att boken Vanhuus ja kielenkäyttö ska öka medvetenheten om de äldres språkliga behov.
Camilla Lindholm hoppas att boken Vanhuus ja kielenkäyttö ska öka medvetenheten om de äldres språkliga behov.